Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Större uppsatser - Bourbonerna i Sverige 1804
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vel bifalla detta. Eljest vore vi alla färdiga, att subscribera, om
det ock vore till ett det vackraste marmormonument. — Det sista
som återstod innan han lemnade huset, var att taga afsked af
Friherrinnan Ankarsvärd i hennes rum, hvilket han ock gjorde på ett
rörande sätt. Prinsarne och Cavaillererne hade gjort det förut.
Vid nedgången intonerades med pukor och trumpeter. På torget
nedanför paraderade hela commenderingen och saluterade med
fanan. Konungen och alla gingo barhufvade förbi. Han var nådig
att stadna ett ögonblick och formligen helsa, när jag kom med min
corps, för att associera oss med de Öfriga, som beledsagade
Konungen till slupen, hvarunder en hop skott lossades från de
närmaste skeppen. Äfven hurrade garnisonen i 3 omgångar, och
ytterligare folkhopen nere på bron. Ett par Fransyska Officerare,
Emigranter, som då i minuten voro ankomne till staden, upvaktade
Konungen på bryggan, men han fortsatte sin gång, utan att
ser-dele8 attendera dem. De hade blifvit hitviste att passera vintern
här af vår Konung, och kommo nu ifrån Stralsund. Deras namn
gaf jag ej akt på, fastän de i går helsade på mig. Den ene har
S:t Louis orden. Ingendera har det minsta af de finare fransyska
sederna.
I slupen medföljde Generalerne Ankarsvärd och Roxendorf, för
att se Konungen väl ombord. Han hissades upp i en länstol. Der
var nu Konungen ensam hela dagen med sina Herrar. Löjtnant
Carl Ankarsvärd sändes emot aftonen till skeppet, för att invitera
Konungen åter i land, till dagen derpå, om motvinden skulle
fortfara, det han lofvade, till middagen, men undanbad sig alla
ceremonier, och att få blott en vänskapsmåltid. Han behagade ock
erinra sig mig i de hälsningar, han med Löjtnanten återsände. På
morgonen i går började blåsa god vind, kl. 8 lyftes ankaret, och
kl. 4 9 var skeppet utur vår åsyn. Ganska hurtigt måtte det ha
seglats till Ölands Södra Udde; men på eftermiddagen blef vinden
eontrair; men som de då hade rum sjö, så äro de ändock icke
illa i sina affairer, utan promenera nu så der till och ifrån
Bornholm, tills en favorable vind och kultje kommer, som de i dag
bittida måtte ha haft.
A regno avito pulsas,
In Suecia veró
Non exulans.
Sed
Gratissimo hospitio firuens,
In visit
Kal. Octobris MDCCdV.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
