Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Samtids-porträtter - Benedek, Ludvig von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BENEDEK. Född år 1804 uti ödenburg i Ungeru och son
till en läkare, valde Ludvig von Benedek krigarens bana,
uppfostrades i kejserliga militärbildningsanstalten uti Neustadt och
ingick 1822 i arméen som kadett. 1824 var han underlöjtnant, 1831
uppflyttades han till nästa grad och transporterades till Italien på
generalstaben. Utnämnd till kapten 1835, afgick han 1840, som
major och adjutant hos general-kommendanten, till Galizien, der
han i anseende till utmärkelse i tjeusten 1843 befordrades till
Öf-verstlöjtnant och 1846 till öfverste. Sistnämnda år gjorde
polac-karne sitt uppror, hvilket tog en för adeln så tillintetgörande
vändning. De få österrikiska trupperna skulle ingalunda hafva varit
tillräckliga för att krossa de sammansvurna och tillika sätta en
gräns för böndernas raseri, om ej fåtaligheten blifvit ersatt genom
anförarnes energi och skicklighet. Genom begge dessa egenskaper
utmärkte sig Benedek, och genom den seger, som han vid Gdow
tillkämpade sig öfver polackarne, förberedde han det afgörande
resultat, som derpå vanns genom general Collins framryckande mot
Krakau. För denna vapenbragd förärades honom Leopoldskorset.
- Lugnets och ordningens återförande inom provinsens östliga del var
isynnerhet hans verk. Erkehertig Ferdinand af Este lärde då
värdera honom högeligen och afgaf om honom ganska fördelaktiga
rapporter till hofvet. Såsom öfverste för det af ungrare bestående
”Gyulai-Infanteriet” erhöll han 1847 befallning att stöta till arméen
i Italien.
1 1848 års fälttåg bevisade han vid återtåget från Milano och
under hela marschen till Verona en sällsynt kallblodighet och
sinnesnärvaro. Lysande bragder utförde han vid det evigt
minnesvärda angreppet på den dubbla, af artilleri tätt späckade linien vid
Curtatone, hvilken af sina försvarare hölls för ointaglig, men som
likafullt, efter tvänne fruktlösa stormningar, intogs med bajonetten.
Radetzky lofordade honom i nästa dagorder i de varmaste ordalag
och rekommenderade honom kraftigt till Maria-Theresia-orden. Då
Sardinarne året derpå framkallade ett nytt krig, inträngde Benedek
i Mortara i spetsen för sitt regimente, utdref fienden och tog på
återvägen en hel brigad tillfånga. Genom denna framgång hade
han egentligen bragt fälttåget till ett afgörande slut, i det
fienderna nu voro strategiskt slagna. Äfven vid Novara ingrep han
kraftigt i bataljens gång.
Från Aspre’s armékår, hvilken han hittills tillhört,
förflyttades han såsom generalmajor och brigadchef till Donau-arméen
under Haynau. Vid Raab kommenderade han avantgardet, hvars
framträngande tvingade ungrarne att draga sig tillbaka, och i
slaget vid Comorn (d. 11 Juli) försvarade han sin ställning vid
Pusste-Harkaly så hårdnackadt, att Görgey strandade med alla sina
angrepp och slutligen blef tillbakakastad i fästningen. Uti
träffhin-gen vid Szegedin tilltvang han sig, i förening med en annan brigad,
Öfvergången öfver Theiss. Här blef han lätt sårad, men erhöll i
en af de senare träffningarne en svårare blessyr genom en
kreve-rande bomb. Efter freden stod han i Italien i spetsen för andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
