Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Pressens alster - 9. Mannen af börd och Qvinnan af folket - 10. Tidskrift för Hemmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom detta ursprung ”höjt sig öfver massan”, och att det Hr ”hvarje
ädlings pligt att icke genom förbindelser med personer, hvilka sakna
alla anspråk på att härleda sitt ursprung* ifrån nationens ädlaste —
(d. ä. adliga?) — af kora lingar, förnedra sitt namn.” — Det iänder
Fru Schwartz till heder, att medan hon sökt att med den
strängaste skärpa genomföra sin tendens emot adelns högmod och dess
olycksdigra följder, hon ej af denna låtit förleda sig att, såsom
eljest är fallet i dylika skönlitteraturens (äfven dramatiska) verk,
framställa adelns medlemmar som mönster af uselhet, som
nationens afskum, utan tvertom konseqvent velat visa, huruledes endast
högmod och fördom kunna neddraga i öfrigt så moraliskt som
intellektuellt högt stående personer till klandervärda handlingar.
Derjjemte har förf. i Stephanas (egentligen Elin Mårtensons)
lcfnadshistöria låtit oss se, att äfven en man ur folket, sjökapten
Mårtenson, kan af en viss högmodskänsla förmås att begå en så
hård handling som att förskjuta och förbanna sitt barn för ett
förment felsteg, — hvilken handling synes så mycket mer
klandervärd, som fadern alls icke ingår i någon undersökning om
verkligheten af detta felsteg, begånget under sådana omständigheter
som här.
Måhända får dock detta handlingens moment räknas till de
osannolikheter, som i ej ringa antal förekomma, och hvaribland
man mest frapperas af den, hvarpå intrigens gång till största
delen hvilar, och hvarigenom nyfikenheten otvifvelaktigt högligen
stegras, — nemligen att Elin-Stephana uppträder, visserligen efter en
lång följd af år, bland dem, hvilka förut känt henne, med den
säkra förutsättning, att ingen här skulle igenkänna henne. En
annan brist, om ock endast en yttre, som vi dock ej kunna
underlåta att påpeka, är den vanvårdnad (eller oskicklighet?), hvarmed
språket på flera ställen blifvit behandladt, och hvarpå äfvenledes
det citerade stycket lemnar exempel i sista strofen: ”förnedra ett
nämn, som just genom de minnen, hvilka äro fastade vid
detsamma, åligger att hålla det heligt ”
Likväl må kritiken öfverse med dessa brister för förfrs
uppenbara sträfvan att medelst sitt arbete uträtta något godt; och
läsaren skall äfvenledes lätt försona sig med hvad han i arbetet kan
finna felaktigt, genom det spännande intresse, som den skickligt
genomförda intrig-väfnaden väcker och underhåller.
10. Tidskrift för Hemmet, tillegnad den Svenska qvinnan.
Första häftet.
1 början af detta år utsändes på enskild väg
prenumerations-listor till en tidskrift, särskildt afsedd för qvinnan, under
ofvan-stående titel; och att idéen, såsom tidsenlig och nyttig, varmt
omfattades af allmänheten, visar sig af den mängd prenumeranter
(mest fruntimmer), som — utan anlitande af den vanliga, offentliga
bokhandelsvägen, — blifvit vunna för företaget. Det har ej kunnat
slå fel, att den stigande upplysningen, gående hand i hand med
en liflig känsla för jemnlikhet, måste söka bryta de bojor, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
