Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Följetong - En fågeljagt i Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
månen bleknat för dagens första stråle, medan sångfågeln Ännu drömmer i de
täta, lummiga tallarne och morgonstjeman skådar ned på de tysta skogarne;
dimmans hvita slöja hänger ännu öfver dalen, och ännu framskymtar halfdagern mel«
lan klipporna. Då är det rätta tiden för jägaren att vara vittne till fåglarnes
lek. — Men då Maj månad med sina milda flägtar öppnar trädens knoppar och
lingonriset böljar skjuta upp, då söker bönan, skiljd från hanen, en skuggig,
med mjuk ljung bevuxen plats der hon ensam, osedd och i ostörd ro kan ut*
kläcka sina kycklingar. Hanen deremot uppsöker de mörkaste klyftor, hvarest
han under hela sommaren vistas i en skenbart slö och trög overksamhet, som
endast afbrytes genom jägaren, som nästan trampar på honom, eller jagthunden,
som nappar efter honom, och ofta blir han då ett offer för sin sömnaktighet och
sin lättja. Först omkring midsommarstiden med dess långa dagar oeh ljusa nät«
ter börjar orrhönan med sina4å8 gula, med mjukt dun betäckta kycklingar att
ströfva genom de smala fågel-gåagstigarne. Under sina utbredda, nedhängande
viugar döljer hon kacklande sina ungar, men snart förråder sig deras vilda na*
tur; ty vingfjädrarne växa först på dem oeh sedan söka de genom flygt att
undgå sina förföljare. Skogbekrönta, med ljung bevuxna bergsytor, i närheten af
myror, äro hönans käraste tillhåll, så länge hon går med sina ungar, och detta
fortfar till slutet af September. Från och med Augusti ansättes denna lilla
familj skarpt af jägarne, och det finnes ingen jagt, på hvilken man kan hafva
mera framgång. I de höga ljungsnåren söker den lilla skaran sitt uppehälle,
och i dessa gömmer den sig om dagen; men just derigenom komma hundarne
fåglarne lätt på spåren och skrämma fram dem. Genom att härma ungames röst
lockar jägaren först hönan till sig, hvarpå ungarne börja pipa efter modera och
sålunda i sin ordning falla som offer för hans bössa. Tiden, under hvilken den*
na jagt eger rum, kallas af jägarne ”Föstre-(uppfostrings)tid.”
Ungefär tre fjärdedels mil nordost om ”Fjällsätem”, i ”Krogskoven”, flyta
mellan hemlighetsfulla, okända landskap tvänne floder, som endast få personer
skådat på denna sträcka af deras lopp. Deras lopp är här stridt och våldsamt;
här knäcka de tallarne och störta sig utför klipporna, och dåna så att det
genljuder i bergena. Solens Btrålar leka mellan de mörka barrträdena och det
ned-yrande regndroppet från vattenfallet, och floden känner här ingen annan brygga
än den regnbåge de nyckfulla sommardagarna hvälfva öfver densamma. Dessa
flodbäddar äro djupa och svarta; hvitaktiga, till hälften förvittrade björkstammar
ligga här och der i strömdragen. Tallarne luta sig ned öfver dem och alarnea
blad piskas af det nedstörtande vattenfallet. Söder om Mostuermyrsäter förena
sig dessa floder och flyta sedermera förbi Jönsrud nnder namn af ”Lomma” —
och nu äro de väl bekanta såsom det vatten, som drifver Bärarns jernverk.
De förutnämnda ensliga landskapena, som omgifva floderna före deras före*
ning, erhålla sin egendomliga karakter genom de skogbeklädda klippor, som
uppstiga vid flodstränderna, småningom sänka sig och slutligen öfvergå till långa,
ödsliga myror. Under dessa kala ytor finnes dock en myrjord, på hvars
ljusgröna, sammetsmjuka matta man varseblifver några sammankrympta, dverglika
tallar och, i närheten af klipporna, ett par höga rödstammiga furor, som vid
minsta vindflägt skaka sina mörka kronor, öfver hela myrsträckan äro
molte-gräsets hvita, bomullslika blommor spridda; och här och der utsträcker en
enbärs-buske sina gråa qvistar öfver den gröna marken. Ungefär i midten af myran
framskymtar ännu mellan den höga vassen den sista återstoden af den sjö, som
utan tvifvel en gång i fordna dagar svallat öfver denna yta. Men norrut står
skogen åter kraftig och grön, och landskapet stiger så småningom uppför de
högre fjällsträckningarne; här finnas gröna partier, som röja en friskare, frodigare
växtlighet. Omkring landskapet sluter sig öfverallt som en ram den djupa,
tysta skogen; oeh en anda af hemlighetsfull ensamhet hvilar öfver dessa aflägsna
nejder, till hvilka sällan någon menniskofot förirrar sig.
Himmeln är molnfri, genomskinlig och ljusblå; och Augusti månads middags*
Bol lägger sina heta strålar öfrer berg och myra. Luften är tryckande och
qval-mig; pA de dunkla tallarne och den ödsliga myran rör sig ej en fiägt; på bergs*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
