Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Större uppsatser - Alexander von Humboldt. Efter ”Europa”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
per, eller besteg han Andeskedjornas vulkaner. Då han efter nio
års frånvaro återkom till sin fädernestad, fann han den i
främmande soldaters våld.
Såsom kändt är, har det varit få menniskor förunnadt att
ostraffadt vandra bland palmer och att utan menliga följder för
helsa eller lif utsätta sig för den tropiska solens glöd i fuktiga
lågländer; till dessa få hörde, jemte Henrik Barth, Alexander von
Humboldt. Äfven Urals och det siberiska Altais köld har lika
litet skadat den 60:årige mannen, som fordom hettan mellan
vänd-kretsarne inverkade på ynglingen. Ingenting hindrade honom, som
redan tidigt befann sig i goda omständigheter och i oberoende
förhållanden, att fritt och ostördt utveckla sina själsförmögenheter;
och redan i ungdomen kom han i bekantskap och umgänge med
de bästa män i Tyskland.
Humboldt förenade med en undransvärd klarhet i tänkandet en
ovanligt skarp uppfattningsgåfva och en ytterst säker blick; hans
lyckliga kombinationsförmåga har endast sällan funnit sin like,
utom hos Aristoteles och Leibnitz; hans minne var likaså snabbt
som troget, och svek honom aldrig. Den som varit lycklig nog
att höra honom (såsom vi, då han om hösten 1827 höll sina
geografiska föredrag i Berlin) erinrar sig med glädje huruledes orden
strömmade från hans läppar såsom från den gamle Nestors mun;
han talade på en gång flytande och klart, och aldrig fattades
honom ett passande ord eller uttryck för den sak, han ville antyda.
Och så, Som han talade, var också hans skriftliga skildring, alltid
enkel och lättfattlig, likagodt på hvilket språk han uttryckte sig.
Hans vetande var omätligt, och han egde tillika den talangen att
äfven göra andra lärda mäns kunskaper och arbetskraft användbara
och gagneliga för sina egna gigantiska arbeten. Om honom gäller
i fullt mått, hvad han en gång yttrade om sin före honom
hädan-gångne vän, Leopold v. Buch: ”Öfverallt, der han blott i
förbigående dvaldes, efterlemnade han ljusa, klart skinande spår;
öfverallt visste han ätt utfinna det väsentliga och att upptäcka
företeelsernas sammanhang.” Goethe hade fullkomligt rätt i sitt ofvan
anförda utlåtande om honom; ty med hvem bland oss dödliga skulle
han väl kunnat jemföras!
Den som en gång vill skildra Alexander von Humboldts
lef-nad och verksamhet, skall i och med detsamma hafva att teckna
naturvetenskapernas och geografiens historia under de senast
förflutna 60 åren. Geograferna erkänna honom såsom sin
stormästare; historieskrifvarne medgifva gerna, att deras vetenskap har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
