Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Större uppsatser - Om religionsundervisningen i allmänhet och katekesläsningen isynnerhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mätenhet att våga ifrågasätta dugligheten af en
religionsundervis-ning, som under långliga tider vunnit sådan häfd, att man
knappast tänkt på, att dervid på annat sätt kunde forfaras. Sedan
uppmärksamheten en gång blifvit väckt åt detta håll, har saken
visserligen, såsom vi ofvan antydt, vid flera tillfällen varit föremål
för lifliga diskussioner och mer eller mindre skarpa anmärkningar;
men det vigtiga ämnet kan dock ej ännu anses på långt när
ut-tömdt, helst flera af dem, som vidlyftigast yttrat sig, ehuru för
öf-rigt utmärkta skolmän eller religionslärare, dock sällan speciellt
befattat sig med den egentliga folkundervisningen. Må det derföre
tillåtas en man, som under en ej obetydlig praktik såsom
folkskolelärare haft tillfälle till mången märklig iakttagelse, att här
lemna några strödda, på erfarenhet grundade bidrag till belysning
af de stora brister, som hittills vidlådit religionsundervisningen,
både i skolan och i hemmet.
Att för religionskunskapens, så väl som för all annan
kunskaps inhemtande, så vidt det skall ske ur bok*), erfordras såsom
första, oundgängliga vilkor en säker innanläsning, det torde väl
knappast falla någon in att bestrida. Att denna så alldeles
naturliga och enkla undervisningsordning likväl icke på långt när
allmänt iakttages, det torde högeligen förvåna dem, som ej äro
invigde i soekenskoleväsendets beklagliga mysterier. Mången lär
härvid fråga: hur i all verlden kan då ett barn lära sig någonting
o
utantill innan det kan läsa innan!? — Ah jo; det låter sig thyvärr
ej allenast göra, utan det har i många herrans år så praktiserats
både i de större sockenskolorna efter gamla regimen och i de
smärre, mera privata, som der och hvar hållits af enskilda
personer, samt i hemmen, der mödrarna sjelfva befattat sig med barnenas
första undervisning; och — skulle man väl tro det! — nästan
samma bedröfliga oskick existerar ännu i många af de nya s. k.
folkskolorna. Men sedan vi andragit detta förhållande såsom ett
be-stämdt factum, böra vi också låta höra, huru dermed egentligen
tillgår:
Så snart barnet lärt sig bokstäfverna (eller som det på
folkspråket heter: ”känna o’lena”) samt någorlunda förmår hjelpa sig
fram med stafaing af korta, högst tvåstafviga ord, tillhålles det
att, först med någon ledning af den undervisande, genomstafva och
gång på gång omstafva ett eller par stycken i sender, till dess ögat
*) Att undervisning genom muntligt föredrag och samtal är att i hög grad
föredraga, isynnerhet i religionsväg, derom skola vi väl p& annat ställe
närmare yttra oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
