Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Större uppsatser - Om religionsundervisningen i allmänhet och katekesläsningen isynnerhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utsättandet af en sådan rubbning i Lancaster metodens jemna
”framfart” fallit in i några alltför fria fantasier i afseende på en
skollärares rättighet och skyldighet att efter omständigheterna inskränka
monitörssystemet. Dem, som sålunda bedömma vår uttalade åsigt
i denna del, gläder det oss att kunna försäkra, att flera
skolstyrelser haft den försigtigheten att derutinnan gå ändå längre än vi
yrkat, i det de i sina uppgjorda reglementen rent af föreskrifvit,
att ”vexelundervisning ej må vid den egentliga
religionsundervisningen i skolan användas.” Och till en sådan föreskrift är en
skolstyrelse så mycket mer berättigad, som den Kongl. Stadgan, i dess
2:dra §:s 3:dje moment, åt dylik styrelse tydligen öfverlåtit att
”undervisningsmetoden bestämma.” Nyssnämnda Stadga har
dessutom alldeles ieke föreskrifvit, att Lancastermetoden i hvarken ena
eller andra fallet nödvändigt skall i folkskolan begagnas; tvärtom
nämner den ej ett ord om vexelundervisningen, annat än på ett
enda ställe, i 6:te §:s l:sta moment, der det, efter uppräknande
af de.ämnen, en examinerad lärare bör känna, nästan som en bisak
tillägger: ”äfvensom han bör ega kännedom af
vexelundervisnings-metoden.” .
En särskild fråga blir naturligtvis den, huruvida man af
folk-skolelärarne sjelfva kan begära den förmåga, som erfordras för en
egentlig religionsundervisnings meddelande. Här stöta vi på en
högst kinkig och, vid närmare påseende, alltför bedröflig sak. Då
man nogsamt känner, att i det s. k. kateketiserandet ej på långt
när flertalet- af sjelfva presterna lyckas; huru kan man då begära,
att en man eller en yngling med så ofullkomlig bildning som
vanligen belöper sig på en utexaminerad skol-seminarist, skall kunna
ens hjelpligt utföra denna högvigtiga del af sitt åliggande, så framt
han ej af naturen är begåfvad med särdeles intelligens och eger
en verklig fallenhet för lärarekallet samt tillika allvarligen
intresserar sig för barnens bästa?! Väl vet man, att i seminarierna
några knapphändiga praktiska öfningar i denna väg förekomma,
och att man till och med låter eleverna några gånger försöka sig
uti, att, efter hemma skedd beredelse, muntligen förklara en och
annan af våra predikotexter *}; men hvar och en som lärt sig inse,
hvilken afgjord öfverlägsenhet å lärarens sida erfordras, om han
*) Huru pass kontrollerande anställandet af sådana textförklaringar är i
afseende på elevernas fallenhet för lärarekallet, kan man finna, då vi försäkra,
att en och annan Seminarist för oss omtalat* det han, som funnit saken
alldeles för svår, låtit af en annan, intelligentare kamrat mot vedergällning
i sig inplugga hvad han, vid textförklaringstillfäUet i katedern uppkommen,
borde säga inför den åhörande läraren. ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
