- Project Runeberg -  Samtiden. Skildringar från verldsteatern / 1859 /
397

(1858-1859) With: Martin Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Större uppsatser - Marskalk Pélissier

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skulle vara en stjernraket, som Pélissier lät uppkasta ur batteriet
Lancaster/’ General Mayran förvexlar en bomb med raketen och
ger befallningen for tidigt. General Brunets trupper äro ej färdiga
ocb komma för sent. Pélissier kan ej tillbakahålla dem, emedan
Mayran redan står i hetaste elden. Gardet skickas till hjelp;
för-gäfves, det är omöjligt att framtränga mot afgrundselden; för första
gången i sitt lif låter Pélissier beveka sig: han ger tecken till
återtåg. Fruktansvärdt mörker hvilar på hans panna, 1,370 man
ligga der döda (33 officerare), 1,765 man äro sårade (248 officerare),
416 man äro försvunna (21 officerare): summa 3,851 man.
Engelsmännen förlora sin tappre general sir John Campbell, och general
Harry Jones är svårt sårad i hufvudet. Ryssarne räkna 783 döda
(2 officerare), 4,979 sårade (153 officerare). Waterloo skulle
ännu ej betalas.

Den 20 Juni beordrade Pélissier den egensinnige Bosquet från
Tschernaja tillbaka till sin kår; Regnault de Saint-Jean d’Angely
drog åter af till gardets läger. Pélissier fattar det beslutet att
fortsätta belägringen i långsam regelbundenhet; och general Niel
anförtror oss, att det varit en högst egen belägring 1 Fransmännens
förluster i Juni: 11,242 man döda eller oskickliga till strid; ensamt
på högra sidan 9,930 (2,089 döda med 106 officerare, 6,942
sårade med 466 officerare, 799 försvunna med 25 officerare).

Ändtligen kom den ödesdigra dag, vid hvilken general
Pélissier skulle knyta sitt namn, eller rättare på hvilken han skulle
plocka ett nytt, Malakow-dagen d. 8 Sept. 1855. Ingen raket skulle
denna gång uppstiga; alla officerarnes ur hade ställts lika aftonen
förut. När klockan slog 12 på dagen i Sewastopols torn skulle
den förfärliga stormen bryta löst. Hon slog tolf, och den stormiga
nationens bästa soldater störtade mot ödebeväraren Malakow;
engelsmännen angrepo stora Redan; till venster anfölls den egentliga
staden af fransmännen. Bosquet kommenderade i egen person andra
kårens trupper; han fick en bombskärfva i sidan, måste lemna
stridsplatsen och ersättas af general Dulac. Hvilket knallande och
dån, hvad rök och dam, hvilken sjelffÖrgätenhet! Vi ha talat med
zuaver, som sjelfva voro i Malakow, och frågat dem, huru de
in-kommo. De visste det ej sjelfva. De hade flugit ditupp på
stenar, öfver hvarandra. Hvilket mördande! Divisionen Mac-Mahon,
som vid dagens början hade haft 4,520 man med 199 officerare,
räknade om aftonen 292 döda (29 officerare), 1,818 sårade (89
officerare), inalles 2,190 till strid oskickliga. Gardets zuaver hade*
af 627 man 311 döda och sårade, brigaden Wimpffen af 2,100

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:52:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtidens/1859/0397.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free