Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Smärre uppsatser - Till åminnelse af Händel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till åminnelse af Hftndel. Detta &r har utmärkt sig
genom ett ovanligt stort antal jubelfester, bland hvilka Händds
jubileet blifvit firadt till minne af konstnärens hundraåriga dödsdag,
— en förljent hyllningsgärd af efterverlden åt en man, hvilken i
musikens historia den oförgängliga äran tillkommer, att hafva varit
en bland dem, som brytit väg för tyska tonkonstens klassiska
period. Dock är det icke om hans betydelse som konstnär vi här
vilja tala, vår afsigt är blott att meddela några biografiska notiser,
som, på det hela taget, torde vara mindre bekanta än hans verk.
Georg Friedrich Händel, sonen till en barberare i Halle, var född
derstädes d. 23 Febr. 1685 och frukten af ett äktenskap, som hana
far i sitt sextionde år ingått. Fadern var ingalunda belåten med
den brinnande lust för musik, gossen tidigt röjde, ty för hans
praktiska sinne var musik blott och bart ett tidsfördrif, och hans
önskan var att utbilda sin son till en duglig jurist. Men den unge
H. förstod att skaffa sig tillfälle att i hemlighet och utan faderns
vetskap utöfva sin älskade konst; och slutligen gaf denne sitt
bifall till hans vidare utbildning i musik, dertill öfvertalad af
hertigen af Weissenfels. Sedan den gamle Händel aflidit, begaf sig
sonen 1703 till Hamburg, der han till en början som andra violinist
i orkestern äfvensom genom lektioner förskaffade sig en oberoende
ställning. 1 början gjorde han just icke mycket uppseende; men
till hans framtida rykte lades dock grunden under denna hans
första vistelse på främmande ort, enär han snart gjorde sig
fördelaktigt känd som utmärkt orgelnist och operakompositör. På egna
medel, som lian genom besparing aflagt, begaf han sig 1709 till
Italien; och denna resa liknade, så länge den varade, ett
triumftåg af hans snille, såsom äfven förhållandet var med den utflygt
han derpå företog till England, hvarifrån han 1711 återvände till
Tyskland, anställd som konung Georg I:s kapellmästare i
Hannover. Två år senare beträdde han för andra gången
Storbrittan-niens jord, hvilken han sedan dess, om man undantar några resor,
aldrig lemnade. Till en början blef han ett stöd för den då i
London nyligen grundlagda italienska operan, som kunde gälla för den
första musikaliska i England, och der han kom i åtnjutande af
mycken ära och namnkunnighet, men hvarest han ock å andra sidan
af de derstädes engagerade sångarne hade att utstå de bittraste
förargelser och de mest illvilliga anfall. Slutligen afgick han från
operan; och nu begynte tidpunkten för hans högsta glans och ära,
oratorie-tiden. Hans första oratorium var ”Esther”, som skrefs
redan 1720; de mest fulländade och omtyckta äro likväl
”Alexanders-festen” (1733), ”Israel i Egypten” (1738) pch ”Messias”, fulländad
på 21 dagar (1741). Vi vilja här lemna rum åt en anmärkning,
som vi hafva hemtat ur en af de på senaste tiderna utgifha
broschyrerna öfver Händel, författad af G. W. Meyer. Man vet i
allmänhet ganska litet om ursprunget till texterna till Händels
oratorier. Men beträffande Messias är det kändt, att texten dertill
blifvit sammanställd af bonom sjelf. En engelsk biskop hade hört
talas om hans afsigt och lät meddela honom, att han ville lemna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
