Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Smärre uppsatser - Freytags ”Fabier” - Samtids-porträtter - Aytoun, William Edmondstoune
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den är upphöjd öfver partiets ståndpunkt” (Der Dichter steht auf
einer höhem Warte, als auf der Zinne der Partei). Han fäster sig
icke ensidigt vid en ståndpunkt, utan låter båda partiernas
representanter deras rätt vederfaras. Den sjelfviskhet, som förvexlar
den enskildes nytta med statens väl, är det, som bringar dem på
fall. Roms jordbrukande befolkning vill begagna sig af en tid af
allmän fara för att åt sitt stånd utverka tillåtelsen till äktenskap
med den adliga ungdomen, under det att Fabiema, en stolt och
mäktig patricisk ätt, som räknar hundratals medlemmar, i
öfver-måttet af sin kraft blifva öfvermodiga, förakta och trotsa
folkväldet, begå en straffbar och mot fäderneslandets bästa stridande
handling och lömskt under sömnen mörda en tribun, som vågat att
mot de högre klassernas ingrepp skydda de lägres rättigheter.
Detta är en tragisk skuld, som måste försonas af ödet; och denna
försoning framträder på ett sublimt sätt i slutet af dramat. Den
gamle Fabius har nemligen i hemlighet kommit under fund med
sina söners och brorsöners brott; och som en afkomling af denne
Brutus, som en gång utan att klaga uppoffrade sina brottsliga
söners lif, hade äfven han fått en flägt af denne heroiske mans anda.
Han vill från sin stam aftvå den blodfläck, som vidlådde
densamma genom det mord den begått på en romersk medborgare, han
vill försona de vredgade gudarna, och dock icke, genom att yppa
den hittills för alla okända missgerningen, offentliggöra sin familjs
vanära. Då uttänker han en utomordentlig och storartad plan.
Ve-jenterna hafva /gjort infall på stadens område och angripit adelns
besittningar; den gamle Fabius utverkar derföre af senat och folk-’
församling, att rättigheten att tukta fienden för dessa härjningar
uteslutande måtte varda förbehållen åt hans slägt, och derpå draga
alla Fabierna, hörsammande sin hufvudmans bud, ut i krig mot de
till antal vida öfverlägsna Vejenterna samt stupa till sista man.
Hvad de båda älskande i pjesen vidkommer, så förhålla de sig
visserligen temligen passivt, men skildringen af deras ömsesidiga
böjelse hör till det skönaste och ljufvaste, som tragedien i språkligt
hänseende har att erbjuda; och dessutom har äfven skalden, genom
den ställning han låtit dem intaga mellan de båda partierna,
förstått att öfver dem sprida en så egendomlig belysning, att de
redan derigenom framstå ur massan af bipersoner.
SAMTIDS-PORTRÄTTER.
AYTOUN. Skottske skalden William Edmondstoune Aytoun
föddes 1813, studerade juridik och nedsatte sig som advokat i
Edinburg, der han erhöll en ej obetydlig praktik och gällde, om
ock ej för den lärdaste, dock för den qvickaste medlemmen af
skottska advokatståndet. Genom sin förbindelse med Wilson, ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
