Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Samtids-porträtter - Hebbel, Christian Friedrich - Kröningssvärd, Carl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det har v&r tids socialism till bakgrand, såsom det sistnämnda
hade franska revolutionen. Likasom på det musikaliska området
Richard Wagner — med hvilken han har mycken slägtskap — så
är H. nu sysselsatt med en sorgespelscykel utur Nibelungen, och
hvars första afdelning behandlar ”Siegfrieds död”. Burgteatern har
förklarat detta stycke för ouppförbart, men har ej heller
mottagit ”die Bernauerin”, som spelats i München, då deremot Herödes
och Mariamne endast under rörelsernas ”Sturmjahre” i Wien gingo
öfver tiljorna; hvad Genoveva beträffar, utöfvade den äfven
sedermera i Weimar sin stora verkan. Maria Magdalena, hans
förnämsta verk, som man förliknat vid slipad granit, skall väl aldrig helt
och hållet försvinna från repertoiren, om den ock endast lockar
manlige åskådare och mer förskräcker än lyfter, emedan stycket,
jemte den mäktiga skildringen af storhet och kraft, icke förråder
någon förmåga att riktigt teckna svagheterna i menniskans inre
verld. Nästan alla H:s pjeser — och detta är ganska
karakteristiskt för hans kontrast poesi — stå uti ideelt afseende eller hvad
ämnet beträffar i motsats till hvarandra. Genoveva t. ex.; denna
den tyska folksagans milda gestalt, så rörande i sin stilla,
tålmodiga hjelplöshet, utgör ett motstycke af ganska betecknande art
till de bibliska heroinerna Judith och Mariamne, hvilka kort och
godt med det blanka svärdet vedergälla den dem af älskaren
tillfogade skymfen. I principiellt afseende den besynnerligaste af alla
¿ans pjeser är väl tragikomedien ”Sorgespelet på Sicilien”, ett prof
på denna nya skalde-art, hvars väsen H. sjelf har definierat
sålunda: ”En tragikomedi uppstår Öfverallt, der ett tragiskt öde
uppträder i otragisk form, der å ena sidan den kämpande och
underdukande menniskan förefinnes, men å den andra likväl icke den
berättigade sedliga makten är för handen, utan en pöl af ruttna
samhällsförhållanden, som neddrager tusentals offer i sitt dödande
djup utan att förtjena ett enda.” En pöl af ruttna förhållanden
uppfyller visserligen atmosferen i de flesta af H:s pjeser, då likväl
konsten just har den uppgiften att föra oss på det ideella
tillståndets rena höjd och i den sanna sedlighetens sunda luft. De
anförda orden kunde lika väl stå i romantikern askatekes, hvilkas
själafrändskap med H. för öfrigt också träder i dagen i hans begge
s. k. lustspel, deruti den äkta komiken lika mycket saknas, som
t. ex. i Brentanos kalla skämt, ”Ponce de Leon”. I afseende på
känslans högt uppdrifna styrka, på originell skildring af
passionerna och utbildadt sinne för plastik och dramatisk anordning har
H. knappast sin like inom hela den tyska poesien; men vid lös*
släppandet af sitt snilles elementar-krafter liknar han verkligen en
jätte, som under kraftens öfvermått likväl ganska påtagligen lider
brist på naturlighet och behag, och som i den vilda hastigheten af
sina rörelser redan ofta nog tagit ett och annat hastigt och
oför-modadt steg från det sublima till det löjliga.
KBÖNXNGSSVÄBD, Carl Gustaf. Denne patriotiske samlare
och historiske skriftställare, som lefde ett obemärkt enBkildt lif,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
