Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Större uppsatser - ”Kärleken” af Michelet; bedömd af F. A. Cederschjöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frère de la mort”, tror jag derföre skulle kunna utbytas mot den
vida gladare: Vamour est le frère de la vie.
Kärleken, om den skall vara sann och lefvande, måste vara
grundad på högaktning och beundran. Men illa känner man qvin>
norna, om man tror, att denna högaktning, denna beundran
vin-nes genom pjunkig känslosamhet eller svag eftergift för alla deras
nycker. Det är styrkan, beslutsamheten och allvaret hos mannen,
som qvinnan högaktar och beundrar, icke en barnslig fruktan eller
ett omanligt pjoller. Hr Michelets bok har dock, enligt min
uppfattning, det felet, att den förblandar yttringar af ett flygtigt
kärleksrus med den sanna kärleken, hvarpå han vill bygga familjens
lycka och menniskoslägtets förädling. Måhända skall en
aderton-årig flicka, vid sitt första inträde i verlden, finna behag uti den
ängsliga uppmärksamhet, för hvilken hon stundom blifver föremål,
och med nöje lyssna till det tanklösa tal, som fyller hennes öra.
Måhända skall hon med hela värmen af sin själ sluta sig till den
man, som för hennes oerfarna blick ställer den solbelysta tafla, på
hvilken hon är hufvudfiguren, kring hvilken allt rörer sig, och
älska honom med ungdomens hela styrka. Men huru skall det blifva,
när erfarenhetens sirocco genomsusar hennes lif och förtorkar den
ena efter den andra af hennes förhoppningars sköna rosor? Huru
skall det blifva, när älskarens floskler förbytas mot mannens
allvarliga språk? när hon vaknar ifrån sina ungdomsdrömmar och
befinner sig midt i hvirfveln af det verkliga lifvet? Antingen skall hon
sakna hvad som smekte hennes unga hjerta och ensam fortsätta sitt
drömmande lif, eller skall hon kanske förakta den man, som icke
hade förstånd att för henne lösa lifvets gåta.
Hvad som, enligt min åsigt, alltid måste blifva en nästan
oöf-vervinnelig svårighet, då man, såsom Hr Michelet, vill afhandla
den mäktigaste känsla i menniskohjertat, som vi kalla kärlek, är,
att densamma, för att anses ren och obefläckad, måste helgas af
äktenskapet. Men äktenskapet är icke blott ett andligt själarnes
förbund, det är äfven en borgerlig förening, hvarigenom makarna
ställas under vissa antagna lagar, oberoende af känslan och
endast afsedda för samhällets bestånd. Äktenskapet betingas för
öf-rigt af en mängd yttre, materiella vilkor, som kärleken icke alltid
förmår att uppfylla, i hvilket fall den måste dödas eller
brännmärkas. Oaktadt samhället icke erkänner kärlek utan äktenskap, så
fördrager det dock äktenskap utan kärlek. Det är derföre
äktenskapet, som skall lielgas och renas, men icke kärleken; ty den är
evigt och oföränderligt densamma. Men icke sker detta genom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
