Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Större uppsatser - Don Leopoldo O’Donnell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
årige gossen i Burgos sin tjenst åt de rojalistiska ánfdrarne,
bivi-stade belägringen af Ciudad-Rodrigo i egenskap af adjutant bos
kommenderande generalen ocb blef d. 17 Maj genom val utnämnd
till löjtnant. Sedan striden genom fransmännens mellankomst
blif-vit slutad, ingick O’Donnell, med bibehållande af sin grad, d. 15
April 1824, vid tredje regimentet af kongliga gardet; d. 15 April
1828 blef han befordrad till kapten och behöll denna grad till 1832.
Ar 1833 stod denne lille Herkules vid skiljovägen: nu gällde
det att, i det krig, som uppkom mellan Don Carlos’ och Donna Isar
bellas anhängare, välja den sidan som hade mesta utsigt om
framgång. Hela hans slägt, äfven hans bröder, voro carlistiska. Don
Leopoldo höll det för rådligare att ansluta sig till en redan
bestående och derigenom också redan stadgad regering, hvilken hade
att förfoga öfver organiserade krafter och dessutom kunde räkna
på ett betydligt anhang i landet, under det att för motpartiet
erfordrades sådana skickliga anförare som en Zumala-Carreguy och
en Cabrera innan det kunde i fält uppställa en regulier stridsmakt.
Valet gjorde verkligen heder åt den unge mannens skarpsynthet!
Don Leopoldo befann sig vid sitt regimente i Barcelona, då
underrättelsen om Ferdinand VIIjb död samt i och med detsamma
om resningen i Morilla (Valencia) spridde sig kring halfön. Detta
utbrott var signalen till det borgerliga krig, som sedan i 7 års tid
rasade med omvexlande lycka för det ena eller andra partiet, till
dess ändtligen Espartero år 1840, till följd af fördraget i Bergara
(d. 31 Aug. 1839), gjorde ett slut derpå.
Under första året fanns alls intet att göra för O’Donnell; ty
vid de kongliga truppernas annalkande utrymde carlisterna Morilla
och blefvo utan möda, ja utan svärdshugg skingrade. Annorlunda var
förhållandet följande året 1834. Redan de första dagarna i Februari
bildades under anförande af general Linares en brigad, med
bestämmelse. att bekämpa carlisternas parti, hvilket ånyo reste sitt
hufvud. O’Donnell blef med 180 gardesgrenadierer införlifvad med
denna brigad, som hade till sin närmaste uppgift att skydda
Ara-goniens städer mot de upproriska i Navarra, hvilka under
Zumala-Carreguy böljade blifva fruktansvärda. Brigaden uppehöll sig i
Lumbier, då, d. 24 April, 3:ne bataljoner carlistiska trupper
närmade sig. O’Donnell erhöll befallning att med sina grenadierer,
understödde af 25 ryttare, göra ett anfall; och han utförde detta
uppdrag med sådan beslutsamhet och så lycklig framgång, att han
för denna bragd avancerade till öfverste. I de borgerliga krigena i
Spanien kommer man sig upp T och öfverstar om 25 år äro en van-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
