Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Smärre uppsatser - Nytt från Paris - Berthold Auerbachs ”Wahrspruch”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
retelser består Frankrikes kraft, makt och egendomlighet.
Resonerande böcker, ja böcker, som uppmana läsaren att vända sig
bort från verldens larm och att söka sin tillfredsställelse i
efter-sinnandets stilla vrå, hafva här flera tusental köpare och läsare
än hundratal i Tyskland: Michelets bok om ”Kärleken”, utgifven
på författarens eget förlag, har en afsättning på 25,000 exemplar;
redan under första månaden såldes 16,000. Feydeaus ”Fanny”
har redan upplefvat den sextonde upplagan och gjort författaren
till en rik man. — Vigtigare än alla andra litterära produkter for
dagen, var kejsarens proklamation å gathörnen i Maj och hans
tryckta adress från Genua till armén. Begge dessa skrifvelser äro
säkerligen af kejsarens egen hand. De ådagalägga, att författaren
är sin tids största jurnalist; de äro skrifha i en storartad stil och
förråda mästerskap i stilen.
Berthold Auerbachs ”Wahrspruch”. Detta det andra
dramatiska arbetet af förf. till de bekanta ”Schwarzwalder
Dorfge-schichten” hade för några månader sedan blifvit uppfördt i Weimar
under publikens lifliga bifall; men stadens blad hade förebrått
stycket, att det sökte åstadkomma en omhvälfning af bestående,
sedliga begrepp. Författaren, så mycket mer häpen öfver detta tadel,
som den moraliska sidan af hans dikter hittills, och med rätta,
alltid förblifvit oantastad, har skyndsamligen befordrat ”DeT
Wahrspruch” till trycket för att låta hela den läsande publiken
bedöm-ma, huruvida denna kritikens förebråelse varit förtjent eller ej.
Äf-ven detta stycke håller sig, i enlighet med författarens kända
rigt-ning, inom allmogens lif, dock just icke precist den
schwarzwald-ska, utan i allmänhet norra Tysklands bondeverld. 1 viss mån
har ämnet likhet med det redan uti ”Diethelm’ von Buchenberg”
behandlade, i det mordbrand och mened äfven deruti spela
hufvud-rollen; dock äro motiverna dertill i här ifrågavarande stycket
annorlunda valda än i det andra. Ulrik, son till den fattiga
hus-mansenkan Benedicta hade älskat bonden Jocbems dotter; och snart
uppkommo mellan dem hemliga förhållanden, som bort helgas
genom deras förening för lifstiden. Men ortens rika bönder hade,
på grund af ett lagbud) vägrat dem att gifta sig för deras
fattigdoms skull, och Mariane hade, för att undgå skammen, gjort slut
på sitt lif genom att kasta sig i sjön. ”Hon dränkte sig”, säger
bydomaren i pjesen, ”och icke allenast sig sjelf, utan” . . .
tillägger han med hemlighetsfull hänsyftning. Vid Dobelsjön, hvars
böljor slukat den älskades kropp, hade Ulrik, som häröfver råkat
snart sagdt i förtviflan, kort derefter sammanträffat med den man,
som mest af alla mot dem vidhållit lagens stränghet; och i sin
uppbrusande vrede hadc han velat visa honom samma väg, som
han8 offer tagit. Straffet för detta mordiska anslag undergick han
på tukthuset; och stycket börjar med att visa honom, efter
återkomsten derifrån, vid hans återuppträdande i den by, der han
har sitt hem. öfverallt föraktad och försmådd, vid sitt
sökande efter arbete med hån eller hotelser afvist från hvarje gård,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
