Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Smärre uppsatser - Carl XIV och Oscar I - Samtids-porträtter - Arnim, Elisabeth von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de allierade, följde han högre pligter, hvilka ej fingo sättas i
andra rummet efter fosterlandskänslan. I detsamma han blef regent
öfver ett fritt och oberoende folk, måste han också upphöra att
vara fransman. På svenska thronen bibehöll han sig med klokhet
och takt, vidtog många materiella förbättringar, visade sig mild
och menniskoälskande samt ådagalade ett intresse för vetenskap
och konst, som äfven bland utländske lärde tillvunnit honom
mången loftalare. Det bör tilläggas, att han icke var benägen mot de
liberala sträfvandena, för så vidt de afsågo en inskränkning af
hans konungsliga makt, och att han i allmänhet icke med allvar
verkat för politiska reformer i sin tids anda. Också torde väl vid
flera andra företag och i Carl Johans hela hållning en viss
osten-tation ha varit med i spelet; äfvensom väl ej kan förbises, att han
ej tillräckligt förstod att tränga in i svenska folkets anda och lif
för att kunna för sig vinna deras hela hjerta.
Annorlunda var härutinnan förhållandet med hans son. — —
SAMTIDS-POKTKÄTTER
ABNIM. Elisabeth von Arnim, vanligen kallad Bettina, enka
efter skalden Achim von A. och syster till Clemens Brentano, dog
i Berlin d. 20 Jan. 1859. Hennes far var Peter Anton Brentano,
kurtrierskt ”Råd”; hennes mor var denna Maximiliane Euphrosyne
Laroche (en dotter till den namnkunniga Sophie Laroche), åt
hvil-ken Goethe egnade ett ömt deltagande, på den tiden, då han skref
”Werther”. Elisabeth, född i Frankfurt a. M. den 4 April 1785,
hade sju syskon: utom skalden Clemens ännu två bröder, Georg
och Christian Brentano, och fyra systrar, af hvilka den andra i
ordningen, Sophie, dog ogift; men den äldsta, Ludovica, gifte sig
med baron Desbordes, den tredje, Kunigunda, med Savigny och
den fjerde, Magdalena, med herr von Guaita. Sin ungdom tillbragte
hon dels inom kretsen af sina anhöriga i Frankfurt, Offenbach och
Marburg, dels i ett kloster. Af ett afgörande inflytande på hennes
lifllga, för det sällsamma och fantastiska benägna sinne, blef
hennes umgänge med stiftsfröken Carolina von Gunderode, efter hvars
tragiska slut (1806) hon knöt en, som det synes, temligen
förtrolig vänskap med Goethes mor. Till följe deraf böljade hon 1807
en brefvexling med Goethe sjelf och gjorde samma år hans
personliga bekantskap. Efter sitt giftermål med Achim von A. gjorde
hon också 1811 med sin man ett besök i Weimar, hvarunder det
likväl kom till en fullkomlig brytning med Goethe. Derpå lefde
hon under en följd af år dels i Berlin, dels i Wiepersdorf vid
Dahme, hennes mans gods, egnande sig åt sina sju barns uppfo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
