Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Schiller. Den 10 November 1859 - I. Efterklang af Schillers jubileum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klage9 hvilken romans, satt i musik af Schubert, vackert och
uttrycksfullt föredrogs på Schillersfesten. Men klagan varar ej länge:
det sörjande hjertat har förlorat sin älskling, men eger dock qvar
till sin tröst det vemodigt ljufva minnet af hvad det har mistat.
Sådan är elegiens mening.
Och Skaldens herrliga lif tyder obs äfven här hans allt
omfattande hjertas innersta mening i dikten. Både den väl hållna
Minnesteckningen och den ora Schillers ungdomspoesi erinrande,
poetiskt sprakande Prologen lärde oss, att Skalden varit lycklig
genom sin andes verld, och att han var tacksam derför mot
Försynen. Ja, säll, trefallt säll den som, då ”hjertat är dödt och
verlden blir tom”, kan med Skalden utropa: ”Nu kallas ditt barn
tillbaka till dig; jag har njutit all lycka på jorden: jag har lefvat
och älskat.”
Och skulle Han ej älska alla, han, som var så älskad utaf
alla, ja ock af dem, som kände honom endast genom hans
poetiska skapelser; ty Schillers verk framställa honom såsom en den
renaste, själfullaste menniska. Schiller kan anses stå i detta
af-seende till sina landsmän så som Franzén till sina, om ock den
senare intog mera genom känslans mildhet, Schiller åter genom
manlig kraft. — — — — — — — — — — —
So Uhre sie, dass nichts bettehet,
Das allés Irdisehe verhallt.
Kärleken, den himmelska gåfvan, är evig såsom himmelen,
den dör ej, den förgår ej, så som de jordiska gåfvorna. Och den
som älskar så som Skalden och med sitt hjerta fattar om hvar
menniska såsom sin kärleksbroder, — han tänker också städse
på sina medmenniskor; och hvar företeelse omkring honom leder
honom till eftertanke och länder så hans samtid och efterverld till
uppbyggelse och nytta. På sådant sätt uppkom Das TAed von der
Glocke, ur hvilket herrliga poem nyss anförda citat är hemtadt,
och som på festen d. 10 uppfördes med Andr. Rombergs vackra,
i ora tor iest il hållna musik ... I Rudolstadt, der Anden mötte
Anden, der Schiller först knöt vänskapsbandet med den store Goethe,
der rann ock idén upp till detta storartade skaldestycke, som
ensamt redan hade varit tillräckligt att bereda Skalden odödlighet.
Schiller besökte här ofta ett närbeläget klockgjuteri; och hans
iakttagelser väckte hos honom den tanken att med förrättningarna vid
klockgjutningen förbinda en jemnförelse af menniskans lif, hvars
vigtigaste momenter ju beledsagas af tornklockans toner. ”1 lifvet
kallar jag dem samman, i döden följer dem med klagan, och thor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
