Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Större uppsatser - Turisten Ida Pfeiffer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af Azoriska öarne, ön San-Miguel. För att återse denna son,
beslöt hon att resa dit och Bålunda tillägga ett bihang till sin stora
i
verldsomsegling. Hon inskeppade sig i Liverpool på en liten
skonert och anlände till San-Miguel efter en tjugo dagars mycket
besvärlig och obeqväm sjöresa. Der qvarstadnade hon från Januari
till slutet af Maj och återvände derpå öfver Lissabon, Southampton
och London till Wien.
Äfven från sin andra resa medförde Ida en rik skatt af
fåglar, insekter, snäckor och etnografiska föremål. Bland de
sistnämnda gjorde isynnerhet kuriositeterna från Battalandet
uppseende. Naturalierna tillföllo till större delen samlingarna i Brittiska
Museum samt de kejserliga kabinetterna i Wien. Öfverallt dit den
resande damen anlände mottogs hon med aktning och
hedersbetygelser. Om också många i början af hennes resor voro benägna
att se den ”nyfikna” frun öfver axeln och erinra henne om
ordspråket Ne mtor vltra erepidam, så hade hon dock nu gjort
sådana storverk, och detta med så ringa medel, att man icke kunde
förneka henne sin beundran. Hennes nya skrift ”Min andra resa
omkring verlden” (Meine zweite Weltreise\ 4 bd, Wien 1856),
lästes mycket och öfversattes, kort efter dess utgifvande, på
engelska, holländska och franska. Ett särdeleB stort intresse för den
modiga qvinnan visade Alexander von Humboldt och den berömde
geografen Carl Ritter i Berlin. Den förstnämnde hade straxt efter
deras första sammanträffande blifvit mycket intagen af henne och
hade yttrat sig högst fördelaktigt om hennes nit, mod och högsinta
tänkesätt. Hon kände sig utomordentligt lycklig genom Humboldts
deltagande och nämnde aldrig hans namn utan djupaste vördnad
och tacksamhet. På förslag af dessa begge lärde utnämndes Ida
Pfeiffér 1856 till hedersledamot af geografiska sällskapet i Berlin.
Af konungen af Preussen erhöll hon den gyllene medaljen för
vetenskap och konst. I allmänhet firades hon vida mer i Berlin än
i sin födelseort Wien — enligt den gamla grundsatsen: att ingen
är profet i sitt eget fädernesland.
Efter återkomsten från sina förra resor hade hon alltid någon
tid närt den föresatsen, att framdeles slå sig till ro och upphöra
med sina vandringar. Efter den framgång hennes andra resa haft,
uppgaf hon likväl alla sådana tankar. Ännu medan hon var
sysselsatt med granskningen af sina dagböcker och föryttringen af de
naturalier hon medfört, var hon redan upptagen af en ny reseplan.
Hon hade småningom vunnit den öfvertygelse, att äfven hon på
sitt sätt bidroge till kännedomen om främmande länder och folk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
