Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Större uppsatser - Grefve Cavour, hans lif och offentliga verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
räners goda tjenster.” I sjelfva verket skulle denna seqvesterfråga,
som väckte långvarig sensation i Europa, blifva närmaste
anledning dertill, att England och Frankrike allvarligen togo i
öfvervä-gande Sardiniens ställning och lofvade kabinettet i Turin
förmedling och bistånd. Grefve Cavour visade sig outtröttlig i
försvarandet af Sardiniens rätt, hvilken han len följd af noter och
aktmes-siga promemorier utredde för franska och engelska hofvena. Men
de båda hofvenas öfverläggningar vunno i Wien större
uppmärksamhet först då, när de orientaliska förvecklingarne klappade på
Österrikiska kabinettets dörr. Detta lofvade nu det snaraste
upphäfvan-de af seqvesterakten, hvilken man förklarade såsom en öfverilning
af militärförvaltningen. Emellertid hade grefve Cavour i sin
egenskap af finansminister af kamrarne begärt och erhållit en kredit af
400,000 fr., hvilken var uteslutande bestämd till utlånande åt de
af seqvestern träffade emigrantfamiljerna. 1 hela Italien helsade
allmänna meningen denna ädelmodiga handling med bifall och
erkänsla. 1 kommissionsberättelsen häröfver framhölls isynnerhet den
omständighet, att regeringen ej skridit till repressalier, till hvilka
den hade riklig anledning, af det skäl, att dess vapen skulle
huf-vudsakligen rigtats mot Italienare, hvilka voro likaså oskyldiga till
denna beklagliga händelse som deras emigrerade landsmän.
Anspelande på de anklagelser, hvilka wienerkabinettet gjort mot
sar-dinska pressen under loppet af seqvestreringen, sade denna
berättelse: ”Med rätta torde vi kunna påstå, att våra fria institutioner
äro de hufvudsakliga orsakerna till vårt lugn, vår välfärd och vår
moraliska makt. Friheten, säga vi med memorandum, är för oss
detsamma som oberoende, och vi vilja hafva det med dess fördelar
och dess olägenheter.”
Det kan ej betviflas, att den fortfarande obenägenhet
Österrike ådagalade mot turinska kabinettet, varit en mäktig
bevekelse-grund för Sardinien att biträda den engelsk-franska alliansen.
Visserligen måste en opartisk granskare tillstå, att Österrike hade
mången orsak att beklaga sig öfver den exalterade piemontesiska
pressens häftiga utfall, och att samlingen af en talrik
emigrant-skara på grannlandets botten ej kunde blifva detsamma likgiltig;
men dessa olägenheter hade dock alltid kunnat häfvas, åtminstone
till någon del, genom ett antagande af förmedling i rättan tid. På
en allmän amnesti och seqvester-upphäfning från Österrikes sida
skulle Piemont säkert, äfven med fara af ett ministér-ombyte,
svarat med pressen tyglande stadganden. Dessa ömsesidiga
eftergifter hade varit tillräckliga att betaga de båda staternas grann-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
