Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Större uppsatser - Grefve Cavour, hans lif och offentliga verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klamationer och skrifter, med hvilka hetsiga och oerfarna patrioter
sökt befordra dess pånyttfödelse.”
Det förtidiga fredsslutet mottogs ingenstädes med större
obehag än i Italien, emedan denna nations vidtsväfvande
förhoppningar måste försvinna med freden. Af stormakterna, oaktadt
den motsträfvighet wienerkabinettet ådagalade, inbjudet att deltaga
i förhand lingar ne vid pariserkongressen, inträdde Piémont, med
hänseende till sina intressen mot Österrike visserligen med
nedstämda förväntningar, men derför ej modlöst, i fredskongressen, i
det att det inskränkte sina förslag och önskningar beträffande det
allmänna italienska läget till vidhållande af wienerfördragen, hvilka
det ansåg brutna genom Piacenzas befästande och legationernas
ockupation af Österrike, äfvensom till de nödvändigaste
förvaltnings-reformer i Kyrkostaten. I sin egenskap af Sardiniens första
be-fullmäktigade vid pariserkongressen meddelade grefve Cavour
redan d. 27 Mars 1856 Englands och Frankrikes representanter en
promemoria i form af verbalnote öfver mellersta Italiens,
isynnerhet legationernas, tillstånd, hvilkas skiljande i administrativt
hänseende från Bom syntes honom såsom det medel, hvilket vore mest
tjenligt till Kyrkostatens lugnande och till afvärjande af kommande
konflikter med utländska makter. Som bekant, tjenade denna note
grefve Walewski, hvilken i kongress-sessionen d. 8 April grep till
initiativet i ”italienska frågans” belysning, till grundval och
utgångspunkt för denna sessions debatter.
”Sedan 1849”, heter det i den ofvannämnda noten af d. 27
Mars, ”äro legationerna besatta af Österrikiska trupper. Sedan
denna tid är belägringstillståndet och ståndrätten utan afbrott
bestående; och påfliga regeringen finnes blott till namnet i dessa
provinser, i det en österrikisk general är beklädd med civil- och
militärguvernörs titel och funktioner. Intet antyder, att denna saker- ’
nas ställning skulle kunna ändras, emedan den påfliga styrelsen
ännu likasom den första dagen af sin restauration är öfvertygad om
sin oförmåga (impuissance) att upprätthålla den allmänna
ordningen, och Österrike önskar intet högre, än att göra sin ockupation
till permanént; ett sorgligt och allt mer sig försämrande tillstånd i
ett förträffligt utrustadt land, hvilket eljest är rikt på konservativa
elementer: å ena sidan den laglige suveränens oskicklighet att leda
styrelsen, å den andra beständig fara för oordning och anarki i
hjertat af Italien och österrikiska väldets utsträckning på italienska
halfön långt öfver de gränser, hvilka för detsamma utstakades
genom fördragen 1815. Före franska revolutionen stodo legationerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
