Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Större uppsatser - Grefve Cavour, hans lif och offentliga verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Italiens förhållanden. Den sökte visa, huru det italienska
tillståndet, som det nu var, ej kunde fortfara, utan att alltjemt skada
halföns och Europas fred; att Österrike i sin ställning blott kunde
fullfölja det materiella förtryckets politik och således alldeles icke
afhjelpa det onda; att man för att vara rättvis mot Italienarne
måste återställa, visserligen ej konungariket Italien, menen enig
förbund sstat på halfön, i hvilken påfven, till följd af sin upphöjda
karakter, borde cga presidiet. Slutligen följde äfven förklaringen,
att för Frankrikes säkerhet ett oberoende Italien vore nödvändigt.
Det throntal, med’ hvilket Napoleon III d. 7 Febr. öppnade
lagstiftande församlingen, kunde man anse som ett sanktionerande af
den kejserliga skriften. Det förklarade, att en principiell tvedrägft
mellan Frankrike och Österrike egt rum i de europeiska frågorna,
t. ex. DonanfurstendÖmenas återställande, och att det behöfdes en
anda af stor försonlighet för att ernå fredlig utredning. ’1 en
sådan sakernas ställning låg det intet utomordentligt derri, att
Frankrike mer närmade sig Piemont, hvilket varit vår politik så
tillgif-vet under kriget, så troget under freden. Min älskade kusins,
prins Napoleons, lyckliga förbindelse med konung Victor Emanuels
%
dotter är derföre ej någon af dessa ovanliga händelser, till hvilka
man måste söka en förborgad grund, utan en naturlig följd af
ge-mensamheten i båda ländernas intressen och af deras suveräners
vänskap.” Derpå öfvergick han till Italien: ”Sedan någon tid
in-gifva Italiens tillstånd och dess abnorma belägenhet, hvarvid
ordningen blott genom främmande trupper kan upprätthållas,
diplomatien rättvisa bekymmer. Detta är likväl ingalunda någon
tillräcklig grund att tro på krig. Må den ena parten af alla krafter
önska detta utan rättslig grund, må den andra i sitt öfverdrifna
bekymmer gerna sysselsätta sig med att uppvisa för Frankrike
fårorna af en ny koalition, jag skall i alla fall orubbligt qvarblifva
på rättens, rättvisans och den nationella ärans väg; och min
regering skall låta sig hvarken hänföras eller skrämmas, emedan min
politik aldrig skall blifva hvarken utmanande eller fruktande.”
Oaktadt de tvetydigheter och motsägelser, i hvilka det
kejserliga talet rörde sig, tog man det dock, i förbindelse med den
of-vannämnda broschyren samt grefve Cavours skrifvelse och
öf-riga åtgärder, för förklarandet af ett förestående krig mot
Österrike om Italien. Man fattade den säkra öfvertygelsen, att redan
ett hemligt förbund måste finnas mellan Napoleon III och
sardinska hofvet för detta ändamål, och såg i det sätt, hvarpå kejsaren
och grefve Cavour uppbesvuro krisen, ett afsigtligt sammanverkan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
