Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Jerrold, Douglas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knappa omständigheter, såsom direktör genomvandrade landet i alla
rigtningar. J. var född 1803. Redan i sin spädaste nngdom som
femårig gosse blef J. af fadern på dennes ambulatoriska skådebana
använd i barn aroller; men då han blef äldre, hade han ingen lust
att blifva skådespelare, utan beslöt att egna sig åt sjömansyrket
och antog 1813, då man började att rusta sig till krig, tjenst vid
engelska flottan. Men kort derefter öppnades
fredsunderhandlin-garne och den lilla, tio år gamla matrosen skickades åter hem,
d. v. s. till London, der hans familj efter faderns död bosatt sig
och lefde i yttersta fattigdom. Han hade för afsigt att i ett
tryckeri utbilda sig till sättare; men då der bland annat en tidskrift
trycktes, så föll det honom in, att också en gång försöka sig som
skriftställare. Utan att underteckna sitt namn, nedlade han en af
honom förfärdigad uppsats i manuskriptportföljen, och se, den
infördes i tidskriften tillika med en anhållan, att den anonyme
insändaren måtte gifva sig tillkänna för redaktionen och fortfara att
skrifva åt densamma. Samtidigt härmed hände det, att Edmund
Kean och John Kemble, som båda förr tillhöi*t den garnl$ Jerrolds
trupp och sedan blifvit storheter af första rangen, åter
sammanträffade med den unge Douglas, och, för att visa honom en
artighet samt af tacksamhet mot hans aflidne fader, då och då lemnade
honom fribiljetter, hvarigenom en ifrig önskan att skrifva något för
teatern, uppvaknade hos honom. Då nu en tredje af hans vänner
från förra tider, den bekante komikern Wilkinson, äfvenledes kom
till London, erbjöd sig den sextonårige gossen att skrifva ett stycke
åt honom, och författade verkligen ett sådant, ”Duellanterne”, som
likväl först två år senare för första gången uppfördes på
Sadlers-WelIs-teatern. Denna teater hade då för tiden på långt när icke
det anseende, den för närvarande vunnit genom Samuel Philps,
den var en liten förstadsteater med knappa tillgångar, hvars
direktör hade svårt nog att förtjena ett nödtorftigt uppehälle, och som
isynnerhet var alldeles ur stånd att betala höga författare-arfvoden.
”Duellanterne” vunno bifall. Douglas skref nu fyra stycken, det
ena kort efter det andra, och erhöll för allasamman icke mer än
20 Pund. Under sådana omständigheter kunde han naturligtvis icke
tänka på’att öfvergifva sin befattning som sättare, tvärtom
qvar-stadnade han på sin plats, nu som förut, och fann dock tid att
för Londons smärre, af de lägre klasserna besökta teatrar, skrifva
en mängd teaterstycken af alla möjliga slag. Fem Pd var
vanligtvis det arfvode, som den outtröttligt flitige Douglas J. erhöll för
en af de produkter, som han fulländade på de få lediga stunder,
som om natten lemnades honom öfriga. Men slutligen blef honom
dock lyckan bevågen. Han hade skrifvit ett litet, kort stycke, Den
svartögda Susanna, och detta stycke, som utgör ett förherrligande
af engelska sjömanslifvet, och som i all sin anspråkslöshet så
lif-ligt anslår folkmedvetandet, detta drama, innehållande en följd af
enkla bilder ur sjömanslifvet, hvilkas naturtrohet låter förklara sig
af hvad författaren upplefvat och iakttagit under sin egen lärotid,
till Bjös, rönte på teatern en så exempellös framgång, att det gafs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
