Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Strengnns, 12 i Göteborgs, 11 i
Up-sala, 5 i Carlstads, 3 i Hernösands, 2 i
Wisby och 1 % i Kalmar stift. Förhållandet
mellan examiuerade och oexaminerade för*
bättras oupphörligt, så att 1868 funnos af
lärare endast 11 och af lärarinnor 51 proc.
oexaminerade, mot 13 och 64 proc. 1865.
Med bildningen ökas också lönevilkoren.
Genom stadgan af 1842 försäkrades
examinerad lärare om 16 tunnor spanmål,
hvaraf hälften skulle erläggas in natura och
andra hälften lösas med 10 rdr rmt tunnan.
Dertill kom bostad och vedbrand, kofoder
eller dess ersättning med 2 t:r spanmål, och
trägårdsland. Ar 1860 ökades lönen med
2 t:r spanmål för hvarje månads
undervis-ningsskyldighet öfver åtta, och ersättningen
för kofoder höjdes från 2 till 5 tunnor.
Genom kungörelsen 1863 fixerades
minimilönen till dess nuvarande belopp af 400
rdr, utom husrum och vedbrand. Om de
vilkor, under hvilka staten åtog sig att
tillskjuta en del af denna lön, skola vi
ne-danföre yttra några ord. Antalet lärare
och lärarinnor vid den egentliga folkskolan,
soro hade full minimilön, uppgick 1868 till
67, och af dem som åtnjöto högre
förmåner 28 proc. af hela autalet, så att endast
5 proc, mot 17 1865, hade lön under
minimum. Högsta procentsiffran för lönen
öfver minimum, 42 proc., upphann Carlstads
stift, och den minsta eller 11 proc. tillhör
Wisby stift. Afiöningsstaten för hela riket
uppgår till 2,882,878 rdr, hvaraf på
småskolorna kommer 788,295 rdr. I medeltal
åtnjuta således lärare och lärarinnor vid
den egentliga folkskolan omkring 500 rdr,
och vid småskolorna omkring hälften deraf,
eller 250 rdr hvardera.
1 afseende på den förbättrade
anordningen i sjelfva undervisningen, kunna vi fatta
oss kortare, utan att behöfva taga vår
tillflykt till tabellerna, hvilka också på detta
område äro betydligt mindre tillförlitliga
än i fråga om andra, rent statistiska
uppgifter. I allmänhet uttala inspektörerne i
sina berättelser den Öfvertygelsen, att
framstegen till det bättre äro omisskänliga.
Antalet af barn, som åtnjutit undervisning i
historia och geografi, steg på de tre åren
från 1865 till 1868 med nära hälften;
lika så i fråga om naturalhistorieu; i
geometrien har det mer än fördublats. En
särskild undervisning i teckning nämnes
första gången i 1868 års berättelser. Natur-
ligtvis är den ännu inskränkt och
ofullkomlig; men då man vet, att alla elever
vid seminarierna numera erhålla en
tillfredsställande undervisning i detta läroämne, och
då man har någon kännedom om den
förträffliga åskådningsmateriel, som genom
Ec-klesiastik-departementet för det billigaste
pris sprides till alla delar af landet, kan man
med säkerhet hoppas, att den tid icke skall
vara aflägsen, då hvarje folkskolebarn som ej
alldeles saknar anlag skall kunna erhålla
åtminstone någon öfning i denna
förädlande och för alla lifvets förhållanden
oäud-ligt vigtiga konst.
Vi hafva anfört förestående
sifferförhållanden derföre, att de ådagalägga
folkskolans framsteg i alla afseenden, utan
återgång i något enda. Ingen, som har det
minsta begrepp om statistisk bevisning,
kan med sådana fakta för ögonen vidare
påstå, att folkskolaus arbete duger till
ingenting, eller att det ledes i tn för skolans
sunda utveckling fientlig riktning.
Anmärkningar kunna uaturligtvis göras mot
fel och ensidigheter, icke blott iuom
enskilda skolor, utan äfven inom större
områden, men om dessa fel inrota och sprida
sig, måste de på ett eller annat sätt
komma att synas i de statistiska redogörelserna
och kunna sålunda blifva föremål för
rättelse. För att rättvist bedöma folkskolan
i Sverige, måste vi erinra oss hvad bon
var för 30 år sedan, och hvad hon gjort
vid sig blott och bart under den treåriga
tiderymd som är föremål för de här ofvan
framstälda jemförelserna. Hvad hon vidare
kan blifva, beror miudre af regeringen än
af folket, i första rummet af skolstyrelserna,
hvilka icke ännu sägas vara fullt vakna
för vidden af sitt ansvar, men i sista hand
af riksdagen, för att icke tala om
landstingen, hvilka i hög grad visat både vilja
och förmåga att bidraga till främjandet af
denna stora fosterländska angelägenhet.
Det är skada, att icke landstingens och
de enskildes penningeanslag till
skolväsendet äro i den statistiska redovisningen
upptagna, och vi önska, att de framdeles måtte
blifva det. Folkskolans stat visar nu en
slutsumma af 3,337,919 rdr 79 öre, deri
dock icke inberäknad räntan på
anläggningskostnaden för närmare 4,000 skolhus,
ej heller sådana medel som blifvit för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
