Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blick på pressen.
Om utskottsvaleu i Första kammaren
har Nya Dagligt Allehanda åtskillige
funderingar, och yttrar bland annat: »Första
kammarens lista lärer vara sammansatt med
afseeudc på en önskvärd sammanhållning
mellan’ alla kammarens utskottsledamöter
i de vigtigaste anslagsfrågor . . . Huruvida
den sammanhållning som den ena
kammaren med sina val sålunda åsyftar gent emot
den andra, är en företeelse att glädja sig åt,
är mer än tvifvelaktigt. Det blir, i fall
det riktigt kau genomföras, till resultatet
detsamma som om hvardera kammaren
tillsatte endast en ledamot, eller tillsammans
två, som tingc kasta lott med hvarandra
om hvilkenderas mening skulle, då
mtnin-garne vore skiljaktiga, blifva den rådande.
Dermed afsäger man sig på förhand den
förde], som ligger i frågornas mångsidiga
pröfuing och deras afgörande på grund af
en sådan pröfuing, i stället för genom
lottkastning. Om vi derföre finge tillsätta
utskotten, skulle detta ske utan den
hän-syu som uu gör sig gällande, och hvartill
Första kammaren tagit initiativet genom
att tillsätta endast sådana som man kallar
»pålitliga», d. v. s. som göra sig till lydiga
redskap för en majoritets vilja; vi skulle
hellre se den valde som lade in sitt votum
i urnan uteslutande efter egen öfvertygelse,
sådan den blifvit bildad eller stadgad
genom diskussionen, som ofta är mvcket
upplysande i utskotten, men som blir i det
närmaste öfverfiödig, i fall sakerna afgöras
efter deras förutsatta önskniugar som i denna
diskussion ej tagit del. Om detta system
får fritt utbilda sig, komma begge
kam-rarne till hvarandra i en motsats som ej
kan blifva gaguelig för det hela. Andra
kammaren har ej förfarit lika exklusift.»
Allt detta låter nu mycket väl böra sig,
men är det också riktigt? Vi tvifla derpå.
Om utskotten endast vore utredande
ko-mitéer, som icke hade den afgörande
rösten i någon fråga, vore teorien utan
tvif-vel äfven praktiskt riktig, men då man
vet att Statsutskottet i så många fall har
sjelfva afgörandet i sina händer, derigenom
att en så stor massa af olikartade ärenden
vid hvarje riksdag kommer under
behandling att den euskilde representanten
hvar-ken har tid eller insigt utt pröfva dem
alla, så är det ju naturligt att en kam-
mares majoritet äfven måste i utskotten
insätta personer som icke motverka
majoritetens allmänna politik. Så göra alla
representantförsamlingar i verlden. Det
vore alltför naift att tro, att behandlingarne
i Statsutskottet af sådana frågor som
be-▼äringsfonden, anslaget till arméns
vapen-öftiingar och andra dylika berodde blott
och bart af sakkunniges utreduing;
sakkunskapen gör sig gällande i debatten,
raeu voteringens utgång är oftast bestämd
på förhand. Det är illa att så är, och
det vore bättre om inga partier funnes,
utan menniskor i allmänhet, och
utskottsledamöter i synnerhet, aldrig handlade
efter partiåsigter och endast läte sig ledas
af den bättre iusigten; men ett sådaut
samhällstillstånd är idealiskt, och under
närvarande ofullkomliga förhållanden är det
troligen bäst, att hvarje
representantförsamling som nr mäktig af egna
öfverty-gelser väljer sina delegationer i
hufvudsak-lig öfverensstämraelse med sig sjelf,
naturligtvis med rätt att deri äfven inrymma
personer af andra åsigter, i fall de ega
sådana speciella insigter, som äro nyttiga
och nödiga för de öfverläggningar i hvilka
dessa personer skola deltaga.
I Aftonbladet läses:
Genom bela folket g&r i närvarande stand
en mäktig rörelse. Man har kommit till
djup ocb lefvande insigt derom. att
någonting måste göras, för att erhålla ett verkligt
nationalförsvar. Man bar funnit, att i detta
hänseende ingen tid är att förlora, oeh att
sedan man under mer än ett tiotal af &r
skrifvit, talat och förhandlat i ämnet och
proklamerat nödvändigheten att afhjelpa
landets försvarslöshet, ögonblicket är kommet,
dä man måste handla, ifall det någonsin skall
ske, då tidsomständigheterna ovilkorligt mana:
nu eller aldrig! Redan mot slutet af
1850-talet greps svenska folket mäktigt af det
genom tidsförhållandena väckta medvetandet, att
det icke följt med uti den samtida
utvecklingen af försvarsväsendet och att det allsicke
var redo att kunna försvara sin
sjelfständig-het, och detta medvetande gaf sig bland annat
luft i den då entusiastiskt omfattade frivilliga
skarpskytterörelsen. Sedan dess ha sakerna
utvecklat sig så, att vilja vi icke nu för
allvar göra någonting för ernående af ett
verkligt nationalförsvar, så är det så godt att
af-skaffa hvarje illusorisk tillstymmelse till
för-svarsväsen och i fatalistiskt lugn vänta på,
hvem som först kommer och tager oss eller
kanske snarare — för att det skall vara i den
riktigt merkantila stilen —utlysa entreprenad-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
