Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag var för tre dagar sedan der och gick
långa vägar utan att möta en lefvande va*
relse. Jag tror att man på en ’ enda dag
skulle kunna arrangera ett dussin sådana
affärer som vår, utan att någon iinge veta
derom.
— Det är sant, anmärkte Grey, jag
har sjelf varit der ett par gånger under de
sista fjorton dagarne.
— Men affären, såsom ni kallar det,
kommer väl ej att ega rum för nära det der
belägna klostret, förmodar jag?
— Naturligtvis icke, svarade Grey, ehuru
nunnorna naturligtvis skulle visa sig vara
de mest medlidsammå och ömhjertade
sjuk-vårderskor i verlden, såsom det heter i
sången:
»Les dames de 1’höpital
Sont accourues au bruit:
L’une apporta du linge
Les autres de la cbarpiea.
Men de kunde i alla fall komma,
åtföljda af ett par skogvaktare, eller
åtmiusto-ne göra tillräckligt buller för att kalla till
stället hvarenda menniska på en hel mils
omkrets, hvilket snart skulle göra slut på
vårt förehafvande och låta oss komma i
mycket obehaglig erfarenhet af hvad
fängelset Mazas är för ett ställe. — Men vi
böra ej prata på detta sätt, fortfor han,
liksom okunnig derom, att han var den som
i detta afsaeude hufvudsakligen bröt; låt
oss göra upp saken med ens och antaga
den plats som nyss föreslogs i närheten af
Etoile — en förträfflig plats, fullkomligt
jemn, ljus, torr och mjuk, —just det ställe
jag skulle välja för att låta pricka mitt
eget skinn på, ifall jag någonsin komme
att undergå ifrågavarande operation.
— Håll dig tyst nu, Grey, sade jag
skarpt. Klockan tio i morgon vid Saint
Lazaires station, hvarefter vi åter mötas
klockan half tolf vid »Etoile des Trois
Pierres».
— Hvem tager med sig vapen? frågade
Walters.
— Vi medföra ett par värjor, och ni gör
bäst i att göra detsamma, så att man kan
få välja. De der med släta handtag som
du har, Neville, passa bra.
— Godt, men en sak: en läkare?
— Mycket rätt; vi måste ha en sådan.
— Om vi skulle taga Sam Branscombe,
sade Walters. Det är en förträfflig pojke,
och han känner något litet till åderlåtningar.
— Men är det nog? frågade jag.
— Alldeles tillräckligt för denna affär,
svarade Grey, ty jag hoppas helt visst ntt
någon allvarsam skada ej skall komma i
fråga. God natt mina herrar. Det är bäsl
att du följer mig hem, tilläde han, i det
han stack sin arm under min,
— Du känslolösa varelse! var min
anmärkning, då vi lemnade kafét, hvarest
ordningen för längesedan blifvit återstäld.
— Icke det ringaste känslolös, käre vän!
svarade han. Hvad är det att vara
ängslig för? Det är icke den ringaste fara —
-icke mer än om vi skulle uppgöra saken
med knytnäfvarne. Icke eu gång bland
femtio inträffar att döden föranledes af en
duell på värja, och detta händer endast da
uågon oöfvad åsna, som knappast kan skilja
fästet från udden, spetsar sig sjelf på
motståndarens vapen. Nu kunna båda tvä
fakta, och det är mycket bättre att
oenigheten blir uppgjord med ens än att ondt
blod blir emellan dem för alltid. Hör på,
min gosse, jag vet att jag i qväll skämtat
litet mer än nödvändigt är, men detta är
enda sättet att göra upp saken, och du må
tro mitt ord, att dessa båda skola
beständigt bli goda vänner hädanefter, såsom alla
blifva, hvilka ärligt slagits om en sak.
— Jag hoppas det, sade jag.
— Jag är säker derpå. Trots allt mitt
skämt vet jag, att det på sätt och vis år
en allvarsam sak och att det verkligen
finnes en mycket liten möjlighet för att det
skall kunna gå illa. Men jag är dock
säker på att icke så skall ske och att vi
skola få dessa våra vänner att bli mera
harmonierande än de varit på en lång tid
förut. — Men här äro vi nu, sade han i
det han stannade framför sin dörr och
ringde på portvaktens klocka. Låt oss taga en
cigarr och ett glas konjak med
seltzervat-ten samt sedan lägga oss, ty vi böra vara
hos Holmes före kl. åtta på morgonen.
Det är rysligt sent. Jag förmodar att de
icke kunna väcka doktorn i afton, men som
han aldrig går ut förrän vid middagstiden,
så äro de säkra om att råka honom i
morgon bittida.
— I dag, menar du, ty klockan slog tolf
för en halftimme sedan.
— Så tiden går! men kom med, sade
han, i det dörren slogs upp af portvakten.
Vi stego upp i hans rum. och efter den
ofvan omnämda lätta förfriskningen ladc
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
