Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
irågar sjöministern i Paris sjöprefekten i
Cherbourg bvad som af vissa
beklädnadspersedlar fans i förråd för en expedition
i Nordsjön. Svaret lyder i ordagrann
öf-versättning sålunda:
»Effekter för en kampanj i Nordsjön som
finnas i förråd äro: ullstrumpor för
matroser 340 par, d:o för skeppsgossar
(ingen siffra) 7 par sjöstöflor för matroser, d:o
för skeppsgossar 338, ylletröjor för
matroser 45, d:o för skeppsgossar 571;
bälgvantar 58 par, fingervantar 1724;
sydvest-battar för manskapet 1813.»
Expeditionens framgång stod i noga
proportion till utrustuingen, liksom bela
fälttågets till bela förberedelsens. Den
förfärliga floden har, jemte hundra tusental
oskyldige, nu mera bortsopat det syndiga
slägte som förskyllat allt detta elände.
Frågan är nu: hvilka’ äro de män, med
rent bjerta och rena bänder, som, när
böljorna dragit sig tillbaka, äro utsedde att
ånyo sätta plog i mark, för att af det
herrliga landet vinna bättre skördar?
Ernst Moritz Arndt.
När i det beryktade Frankfurt-parlamentet
af 1848 den nära åttioårige Arndt på hela
församlingens uppmaning uppsteg i tribunen,
sade han att han stod der såsom, tyska
folkets gamla goda samvete, och han
sparade, såsom hvarje ärligt samvete, h varken
strafftal eller förmaningar. Han såg då i
anden sitt lefnadsarbcte, den tyska enheten,
nära att förverkligas, men han var icke
blind för de faror hvaraf det hotades. Elfva
år senare var målet skenbart mera aflägset Un
förut, och ändå nedsteg han i sin graf med
den fulla förvissning att dess fullbordan
nalkades. Nu är det nära fulländadt, och
en annan tysk afsigt uppnådd genom
Frankrikes fullständiga förödmjukande, men hvad
skulle »fader Arndt» säga, om han nu kunde
stå upp och tala till Tysklands folk och
furstar såsom deras »gamla goda samvete»?
När vi betrakta det som nu föregår i
detta »des Deutschen Vaterland», hvilket
Arndt för mer än femtio år sedan i sång och
tal präglade såsom ett skåderaynt, kan man
omöjligt hindra sig att tänka på den ideella
upphofsmannen till denna mäktiga
folkrörelse. Med detta minne förbinda sig
också för många svenskar personliga
hågkomster. Icke många af våra landsmän som
på 40- och 50-talen besökte Bonn
underläto att besöka den gamle patrioten i hans
gästfria lilla hus utanför Coblentzer-Thor
raidt i vingården på stranden af Rhen,
hvars strida ströra han liksom kände sig
satt att bevaka. Hvarje svensk som steg
in om hans dörr kunde vara säker om cn
hjertlig Välkomst och otaliga frågor om dat
liebe Zwcden, som var hans
ungdomskärlek. Aldrig talade en friskare själ, ett ung-
domligare hjerta, genopi cn tandlös mun;
det var must i hans uttryck som i rhenskt
vin, och främlingen glömde lätt huru
tim-marne förrunno under det lifvade samtalet,
så olikt allt hvnd man den tiden fick höra
af tyska professorer, så genomkryddadt af
oslipad tysk humor, att de qvinliga
m*d-lemmarne af familjkretsen sällan länge
dröjde att begifva sig på flykten.
Det kan icke sakna intresse att just nu
påminna om några drag af deune mans
lefnad och verksamhet, måhända den
störste, och helt säkert den redligaste,
representanten af detta germaniska väsende,
hvars bullrande framfart nu lika mvcket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
