Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Österrike och Italien, för att återställa
rättstillståndet i Europa, och sker detta, anse
vi att de stora neutrala staterna uppfylt
allt hvad man af dem har att fordra.
Ultra posse nemo obligatur — ingen är
skyldig att uträtta mer an han förmår.
Alla samtliga neutrala makterna i Europa
hade ej kunnat hindra den våldsamma
sammanstötningen, och det har varit hela vår
verldsdels ruin, ora de genast från början
kastat sig i striden. Vi måste derför
erkänna noninterventionens riktighet såsom
grundsats; det kan komma förhållanden
under hvilka hvarje neutralitet måste
brytas, men hvarje politiskt myndigt folk
måste döma för sig sjelft när rätta
ögonblicket är inne, utan att de öfriga dermed liafva
att befatta sig.
Den tredje frågan är ännu nllvarsammare
än de båda föregående, och den framkallas
oemotståndligt af de upprörande tvister
som nu sönderslita franska folket inom sig.
Vi uppställa denna fråga sålunda: huru
långt skall ett folk gå i försöken att
försvara sin sjelfständighet, och kan en
regering för politiska ändamål oinskränkt
uppoffra undersåters lif och egendom ? Intet
folk som ej till den yttersta gränsen af
sin förmåga anstränger sig för att bevara
sitt oberoende är värdt att räknas bland
fria nationer, och så länge uppoffringen
endast gäller egendom, eller till och med
vapenföra mäns lif, så länge det fins hopp
att någonting dermed uträttas, så manar
fosterlandskänslan att ej rygga tillbaka.
Men ett folks hela stridsbara manskap,
äfven oin vi utsträcka beräkningen till
dess allru yttersta gräns och upptaga alla
åldersklasser mellan 18 och 50 år, uppgår
ej till mer än omkring en femtedel af hela
befolkningen. *Man kan med Gambetta
och de sydfranska rödrepublikanerna tala om
ett krig ä outrance endast under den
förutsättningen att nationen består uteslutande
af vuxna män, som stå ensamma i verlden
och kunna fritt disponera öfver lif och
blod, utan att det kommer någon annan
vid. Men uu består hvarje folk till fyra
femtedelar af värnlösa, först qvinnorna,
derefter barn i den åldern att de
ovilkor-ligen behöfva vård af andra; vidare den
del af ungdomen som närmar sig
manua-åldern, utan att ännu varn vuxen dess
försakelser och ansvar, samt slutligen
gubbarne, som hafva sin arbetsdag bakom
sig och genom dess mödor förvärfvat rätt
till hvila under den korta tiderymd som
ännu skiljer dem från grafven. Denna
ofantliga pluralitet af samhällets iuvånare
frågar ingen till råds när man beslutar sig
till ett försvar på lif och död; man säger
sig handla i deras namn och för deras
räkning, hvilket må vara sant till en viss
gräns, nemligen så vidt de endast
underkastas sådana försakelser som de kunna
bära; men går det deröfver, då är det
styrkan som våldför den svagare och
un-dergräfver framtiden genom att uppoffra
lifvet i dess brodd. En sådan rätt ligger
ej i men niskors händer.
Derför äro befästade städer en förfärlig
vederläggning af den trygghet som med
dem afses, och belägring är ett ord som icke
hade rätt att öfverlcfva det sjuttonde
århundradet. Fordom, när de befästade
städerna voro små och dcias befolkning
inskränktes till några tusental, unnade dea
anfallande i allmänhet fritt aftåg för
qvin-nor och barn. Den preussiska
krigskonsten har ej varit lika mensklig, men äfven
om dess ledare visat de franska belägrade
städerna en sådan barmhertighet, hade den
icke varit verkställbar. Till och med för
det lilla Peronue’s värnlösa befolkning hade
det haft nästan oöfverstigliga svårigheter att
i den utplundrade landsbygden finna skydd
för dess qvinnor och barn, men för stora
städer såsom Strassburg och Metz, med
100 och 60 tusen invånare, hade det varit
en ren omöjlighet, för att icke tala om
Paris, med dess egna två millioner, dessutom
uppsvälda genom inflyttningar i massa från
den omgifvande landsbygden. Vi hafva
alla beundrat den franska hufvudstndens
hjeltemodiga försvar, men när vi få se hvad
det kostat, skall måhända denna beundran
förvandla sig i fasa. Patriotismen har sin
rätt endast så länge den ej kränker
raensk-lighetens ännu heligare rätt, och vi befara
högeligen att denna blifvit kränkt till en
•grad hvarom vi icke gjort oss något
begrepp. De vilda massorna i Belleville, som
under hela belägringen lefvat på allmän
bekostnad, hade lätt att öfverrösta barnen
och sjuklingarne, som dagligen i hundratal
dukade under för bristen på den vård och
det slags näring som natur, uppfostran och
det civiliserade lifvet i allmänhet gjort till
vilkor för lifvets upprätthållande. Det är
mycken fråga, hvilken tjenst Thiers gjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
