Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svaren p& dessa frågor torde icke blifva
tvifvelaktiga, och omdömena om 1866 års
stora reform skola just blifva ganska litet
smickrande. Arbetet skall då börjas ånyo,
för att åt svenska folket bereda en
repre-sentationsform som bättre än hittills
visar sig motsvara dess behof. Att gå
tillbaka och inskränka rätten att deltaga i
valen till Andra kammaren kan, såsom stri
dande mot tidens anda, icke rimligen
ifrågasättas, och enda vägeu blir således att
gå vägen rakt fram, och följaktligen att
utsträcka den politiska befogeuheten i ett
sådant omfång att den närvarande
maktställningen blir så grundligt förändrad, att
sjelfva tyngdpunkten kommer att falla inom
ett annat område. Det har blifvit så
mycket klagadt öfver Första kammarens
obenägenhet att gå »folkets» önskningar till
mötes, och Andra kammaren har deremot
blifvit prisad såsom ett mönster af denna
»folkelighet» som man saknat i den förra.
Med uågon kännedom om hvardera
kammarens särskilda skaplynne, kommer man
emellertid lätt till den föreställningen, att
under sådana förhållanden torde det blifva
de företrädesvis så kallade folkvalde som
hålla på den makt de en gång fått i sina
händer, hvaremot Första kammaren, som,
saga hvad man vill, är tillgängligare för
politiska idéer, torde komma att lägga vida
mindre hinder i vägen, då det icke längre
blefve fråga om att gifva vika för några
tomma rop på utvidgade rättigheter, utan
om undanrödjandet af ett tillstånd som
icke utan våda för fäderneslaudet längre
skulle kunna fortfara.
För egen del hafva vi aldrig insett
någon nödvändighet att begränsa valrätten
till Andra kammaren inom de census-siffror
som nu bestämmas i grundlagen, men så
länge vi icke trott att bildning, högsinthet
och foeterlandssinne, hvilka enligt vår tanke
äro de egenskaper som bäst behöfvas hos
en folkrepresentation, varit genom den
närvarande vallagen uteslutna ur riksdagen,
hafva vi icke heller insett
nödvändigheten af någon förändring. Vi erkänna
nemligen icke den politiska rösträtten
såsom en medfödd mensklig rättighet, utan
vi betrakta den såsom på en gång ett stort
ansvar ,och ett stort, förtroende, hvilket
genom redbarhet och upplysning skall
för-värfv&s. Vi .’hafva hitintills icke trott oss
hos de klasser som stå utanför representa-
tionen i allmänhet finna en sådan odling som
kan göra dem mogna för representantkallet;
att många enskilda personer bland dem träffas,
hvilka skulle göra heder åt Andra kammaren,
är oss väl bekant, men det stora
flertalet torde hitintills hafva saknat både håg
och tillfälle alt åt allmänna
angelägenheter egna den uppmärksamhet som
erfordras för att blifva en god valman, och äu
mer, för att blifva eu god represeutant.
Om det deremot skulle befinnas, att det
stora flertalet af de nu valberättigade,
oak-tadt bättre upplysning och större
ekonomisk sjelfständighet, utöfvar sin
medborgerliga rätt till enskild fördel för sin kast,
och till skada för hela det öfriga folket,
hvilket de ej draga i betänkande att
försvarslöst öfverlemua åt den förstkoramande
fiende, då blir det en nödvändighet att
vädja till de ringares fosterlandskänsla, och
man kan med full säkerhet förutse, att dessa ej
skola svika förtroendet utan, der de ej sjelfva
förstå, söka upplysning hos de bättre
upplyste för hvilka de hafva förtroende. Det
blir sannolikt icke till den rättshårde
småbonden, icke ens till den högmögende
storbonden, icke heller till klockaren,
bränvins-advokaten, deu afsigkomne viuglaren, som
den ringa arbetaren går att hemta råd,
utan till presten, embetsmannen, den
upplyste godsegaren. Till sådana
herremän som hafva folkets förtroende
kommer då att sluta sig eu skara af
klienter, hvilka skola måugdubla deras
inflytande, och bilda en demagogi af helt
annat slag än den vi hittills understundom
fått bevittna. Vi tycka icke om något
slags demagogi, och se hellre att hvar man
kan döma för sig.^sjelf, men^ nöden har
ingen lag, och af två obehagliga ting välja
vi det minst onda, med afgjordt företräde
för en upplyst och hederlig demagogi
framför eu okunnig och ohederlig.
Den kommunala och
förmögenhets-statistiken är i vårt land ännu så litet
bearbetad, att vi hittills förgäfves sökt någon
upplysning, huru en utsträckniug af
valrätten skulle taga sig ut i verkligheten.
Enligt de till 1846 års representations
komitébetänkande fogade tabellerna, skulle
det finnas omkring 100,000 egare eller
in-nehafvare med ständig åborätt af fast
egendom till mindre än 1,000 rdrs värde,
och inemot 200,000 som då betalte
bevillning till staten under 5 rdrj 16 sk. b:ko,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
