- Project Runeberg -  Samtiden. Veckoskrift för politik och litteratur / 1871 /
120

(1871-1874) With: Carl Bergstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ofantliga andliga rörlighet som uti
Ostiu-dien ger sig tillkänna i frivilliga
föreningar för befrämjande af den inhemska
litteraturen och åstadkom mande af högre
bildningsanstalter. I början af förlidet år höll
generallöjtnanten i de nordliga provinserna
Sir William Muir en durbar eller
högtidlig cour, vid hvilken icke mindre än 24
inhemskå furstar voro närvarande, och
hvar-vid regeringens pris utdelades åt
framstående inhemska författare. Han afhandlade
med de närvarande planen att inrätta ett
inhemskt universitet i Allahabad, och detta
förslag mottogs med så varma sympatier
att det storartade företagets framgång kau
anses vara betryggad. Samtidigt
grundlädes i Lahore ett annat universitet, för
spe-cielt orientaliska studier, till hvilket
en-gelsk-ostindiska regeringen efter sin vana
förbundit sig att inom ett visst maximum
tillskjuta lika mycket som kan
åstadkommas genom enskild subskription. Denna
inrättning har läuge af de infödde varit
fordrad såsom en protest mot de på allt
för mycket europeisk fot inrättade
universiteten i Bombay, Madras och Calcutta.
Folkundervisningen har på det sista året
gått betydligt framåt; muhammedanska och
hindubarn hafva för första gången blifvit
förenade i samma skolor och åtnjutit
gemensam undervisning, utom i religionen,
hvari dc hafva hvar sina särskilda lärare.
Märkvärdigt är att se, huru några nitiska
unga engelska damer lyckats gifva fart åt
den qvinliga uppfostran. Det är parsifolket
i Bombay, de gamla persiska eldsdyrkarnes
afkomlingar, som isyunerhet äro verksamma
understödjare af den nya rörelsen. Eu af
dem, Doktor Burzur Ji, som med sin
familj många år vistats i England, liar nyss
återvändt till sin födelsestad, hvarest hans
moder och hans två systrar äro på väg
att öppna en flickpension efter vesterländskt
mönster. I Bombay finnes äfven en
hinduisk normalskola, inrättad af den
outtröttliga miss Carpenter, och en annan har hon
grundlagt i Guirgåom Miss Carpenters
anseende är så stort, att ett betydligt antal
invånare i Sind nyligen afläto till henne
en tacksamhetsadress, åtföljd af en
heders-skänk. I Benares, det gamla hufvudsätet
för brahminsk lärdom och ofördragsamhet,
finnes nu ett hinduiskt lärarinneseminarium,i
förening med en normalskola för flickor.
I den trettiondeförsta berättelsen af Ang-

likanska missionen i Benares redogör
skolinspektören för en examen i detta institut,
och särskildt lofordar han deras geografiska
kunskaper, som skulle hafva gjort heder
åt eleverna i högsta klassen vid engelska
anstalter af motsvarande beskaffenhet.

Det har varit ett ämne till många
klagomål att det går så långsamt med
kristendomens utbredande i Indien, och till
och med engelska regeringen har fått
uppbära många hårda beskyllningar, derför att
hon visat hedendomen för mycken aktning
och derigenom fördröjt det heliga verket.
Det visar sig emellertid mer och mer huru
riktigt hon handlat. Blotta beröringen med
europeisk kultur har i hinduernas lifliga
sinnen väckt en forskningshåg, som i
första rummet riktat sig på religionen och
verkat reformer i deras egen bekännelse.
Man har på sista tiden äfven hos oss hört
temligen mycket talas om dessa reformerade
kyrkor, Brahma Samadj och Veda Samadj,
och de dagliga tidningarne sysselsätta sig
ofta med Keshdb Chandar Sen, eu man
som, utan att egentligen vara kristen, bland
sina landsmän verkat ganska mycket till
kristendomens utbredande. Han lemnade
Indien i sistlidne Februari och anlände till
England åtföljd af sex unga hinduer, de
flestc brahmauer, hvilka nu i Europa
studera medicin och juridik. Dessa resor äro
i starkt tilltagande; ett femtiotal hinduer
af hög familj uppehålla sig i närvarande
ögonblick i London, och många andra
bereda sig att följa deras exempel; en ung
muhammedan, Syed Achmets son, är till
och med undergraduate vid Christ College
i Cambridge, och icke mindre än åtta
personer af den kungliga familjen i Mysore
befinna sig i London för att fullborda sin
uppfostran. Hvad Chandar Sen der i
synnerhet ville studera var kristeudomen och dess
iuflytande på det dagliga lifvet; huru litet
hån funnit detta lefverne öfverensstämma
med läran, har han efter sin hemkomst på
ett gripönde sätt uttryckt i ett tal som
återgifves i Indian Mail för den 15
Oktober f. år. Han talar förträffligt engelska,
var upptagen i den bästa Loudou-societeten,
hade audiens hos drottningen och höll för
en vald samling af åhörare flere gånger
religiösa tal i några af kyrkorna. Chandar
Sen är sjelf föreståndare för en af de
reformerade kyrkorna i Calcutta. Han och
hans trosförvanter erkänna emellertid, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:53:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtidenv/1871/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free