Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
{?ars njutningar. Välstånd vin nes endast
på den motsatta vägen, genom inskränkuing
i njutniugarne och förökniug i arbetet.
Denna stegring i arbetets massa är likväl icke
liktydig med ett ökadt slafveri, ty den
uppfostrade menniskan kHn med miuskad
slitning af siua krafter åstadkomma en högre
och värdefullare produktion än förut, och
det är den ökade intelligensen hos
arbetaren som skall förhjelpa honom till högre
lön för hans möda. Endast den inre
för-ädlingeu skall han hafva att tacka för den
förbättring i timliga vilkor som hvarken
lagstiftning eller frivillig inskränkning i
arbetsmängden kan tillförsäkra honom.
Hr Arnberg anser den kooperativa
for-meu för industriens organisation, hvilken
vi här ofvan beskrifvit, »endast såsom en
öfvergångsform till en ännu fullkomligare,
der arbetaren är siu egen arbetsgifvnre, till
den rena associationen mellan arbetare.»
Vi äro i detta afseende något tveksamme,
och vi finna ej samma fördel som han i
öfvergifvandet af den fixa arbetslönen för
vinstandelar. Det andliga arbetet betalas
allt jemt med fix lön; embetsmannen,
lära-reu, presten, läkaren, dofnaren, tager, såväl
af de enskilde hvilka han betjeiiar som af
staten, vedergällningen för sina
tjenstebe-visningar i form af lön, och det kroppsliga
arbetet är i ekonomiskt afseende af
fullkomligt samma beskaffenhet. Det vore intet
framsteg i arbetets och aftalens frihet att
beröfva tjenstbevisningarne deras bytesvärde,
ty det är så mänga af dem hvilka aldrig
kunna beräknas på annat sätt än i daglön,
och detta är, om man fördomsfritt betraktar
saken, ingenting förnedrande. Den
personliga tjenaren, hvars arbete är lika godt som
någon annans, kan ej på annat sätt aflönas,
ej heller jordarbetaren, timmermannen,
sten-sprängaren, eller hvilken annan som
verkställer ett tillfälligt arbete med mnterialier
som icke äro hans egna. De tjenster som
sålunda nedläggas på personer eller saker
kutiua ej mätas efter det ökade produktiva
värdet hos deras föremål. Man må endast
tänka sig att en informator, i stället för
års- eller månadsarvode, begärde en anpart
i sin lärjunges ideella eller materiella
produktion. Åfvcn om arbetare i allmänhet
lyckas blifva sina egna förlagsgifvare, skulle
de handla mycket obetänkt mot sig sjelfva,
om de vid uppgörandet af sina
beräkningar underläte att särskildt kalkulera värdet
af sitt eget arbete, eller upptoge det till
en högre siffra än det gäller på marknaden.
Vi veta ej heller, om det är i arbetarens
intresse att helt och hållet afsäga sig
dispositionen af sin arbetskraft, genom att
ovilkorligt binda sig vid ett eudn företag
i hvilket han har andel: han beröfvar sig
derigenom alla konkurrensens fördelar,
medan han är underkastad alla dess
olägenheter. Låtom oss antaga att ett faktori i
en mindre stad till följe af tillfälliga
konjunkturer arbetar under missgyunande
omständigheter, så att de arbetare som ega
det endast till hälften kunna på ett
vinst-gifvande sätt sysselsättas, medan i
hufvud-staden eller på en annan punkt af landet
samma industri för tillfället är
öfveran-strängd, så att de dervarandc
arbetarebolagen icke med sin personal kunna utföra
alla ingångna beställningar. Huru onatur-’
ligt vore det väl då, att ej
laudsortsarbeta-ren skulle kunna söka tillfällig
sysselsättning der hans arbete bäst behöfdes och
bäst ersattes? Att han sjelf vore lottegare
i ett bolag borde väl icke beröfva honom
rättigheten att sälja sitt arbete till ett
annat, lika som mau öfverallti vcrlden träffar
personer hvilka hafva någon jordegendom för
sig sjelfva, tjenstgöra såsom inspektörer åt
främmande, eller kassörer och
kontorschefer i ett handelshus, som hafva andel i en
annan firma, eller sjökaptener som hafva
lotter i ant|ra fartyg än dem de sjelfva föra.
Hvar och en af dessa personer aktar sig
visligen för att afsäga sig rätteu att sälja
sitt arbete på den marknad der det
betingar det högsta priset; hvarföre skulle då
arbetaren af missförstådd stolthet afhända
sig samma rättighet?
Vi hafva förut sagt, att det är livarje
menniskas bestämmelse att i någon mån
blifva kapitalist, genom att af sitt arbetes
, frukter ailägga något för den kommande
dagens behof : endast på detta sätt kan hon,
I 9å vidt det här i lifvet är möjligt, uppnå
ändamålet med 9iu tillvaro. Det är
arbetarens liksom hvarje annan samhällsmedlems
skyldighet att genom hederligt förvärf
förstärka sin personlighet; på detta sätt
nedrif-va9 bäst de förhatliga och för samhällets
utveckling skadliga klasskilnaderna. Men det
är ej ovilkorligen sagdt, att arbetaren
fördelaktigast anbringar sina besparingar i
förlag för eget arbete, ty detta beror på en
mängd omständigheter, hvilka det erfordras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
