Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NtAT/0£
SS VECKOSKRIFT w
FÖ B
POLITIK OCH LITTERATUR
UTGTFVKN AF
C. F. BERGStEDT.
N" 9. Lördagen den 4 Mars 1871.
Fred.
Liksom Xenofons soldater, när de, efter
otaliga mödor under det sorgliga återtåget
srenom Mindre Asiens ödemarker från den
hufvndlöst ridderliga expeditionen till fördel
för en äregirig persisk tronpretendent,
slutligen upptäckte det vatten på hvilket de
skulle få färdas åter till sitt hemland, rörde
föllo i hvarandras armar och utbröto i ropen
thalatta, thalatta — hafyet, hafvet! — så
hafva säkert i dessa dagar ropen fred,/red
med suckar af lättnad trihigt ur millioner
bröst. Det käns för oss såsom om vi en
gång vaknade upp ur en lång och pinsam
dröm, en åtta månaders qvalfull, lmlft
medveten dvala midt på civilisationens ljusa
dag. Ångestsvetten perlar ännu från vår
panna efter drömmens förfärliga bekliimning,
men ändtligen, himlen vare prisad, känna
vi våra leratnar fria och andedrägten
ohämmad, o£h kunna å nyo ujuta (ifvets
välsignelse.
Ar då täckelset en gång fallet efter sista
akten af det blodiga skådespel hvartill vi
så länge varit stumma vitnen? Vi älska
att tro det, för segrarnes skull lika så väl
som för de öfvervuunes, för de lidandes
skull lika mycket som för de medlidandes:
hela verldcn har lidit af denna fasansfulla
lek. ’flisen öppna sår blöda äunu och skola
länge blöda ännu, men vi kunna hoppas
att inga nya skola ristas, inga flere
fredliga boningar brännas, inga ytterligare
skördar förtrnmpas. De döde sofva, och de
lefvandes tårar stillas så småningom, fälten
skola grönska å nyo och det idoga arbetets
myror åter hitta sina gamla vägar till
tref-nad och lycka. Gud vare högt lofvad för
freden.
Men det skall dröja länge innan verlden
åter ler: dertill har den sett för mycket
elände. Icke ens den stolte segrnrens
läppar kan löjot haTva krusat, när han efter
mer än fyra månaders blodigt arbete
omsider nådde sin längtans mål, ty hemska
spöken trängdes bakom honom på
triumfvagnen och ropade med hesa stämmor i hans
örn påminnelsen om hans dödlighet. Han
kunde icke aunat än käuna, att det allmänna
deltagandet, denna röst ur djupet af
rnensk-lighetens samvete, icke var med honom på
festtåget utan förstack sig bakom de
öf-vervunnes stängda fönsterluckor. Det är
cn sorglig triumf som de eliseiska fälten
i dessa dagar bevittnat.
Det är vår oafytterlign rätt att gifva vår
fulla gärd åt olyckan: ingen har deröfver
att klaga, ty olyckan har i alla tider varit
helig. Men det är tid att hämderopen
tystna och att det vilda hatets allt för länge
upprörda vågor omsider lägga sig. Vi
förstå att det ej skall gå så fort för de
bittra känslornas svall att lugnas, men det
går ändå, och mer än en stämma, som i
dessa dagar nått oss från det olyckliga
Paris, har gifvit oss lärdomar som vårt folk,
nådigt bevaradt från hemsökelscn, bör finna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
