Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
god kredit, kunde länge gä såsom
betalningsmedel man och man emellan, innan
de återkommo till bankerna för att inlösas.
Men för att itnjuta ett sådant förtroende,
måste banken hålla i förråd en massa ädel
metall, tillräcklig att möta de kraf som på
hvarje tid sannolikt skulle inträffa, och
särskildt för vår riksbank äro i decs
reglemente i detta afseende nedlagda noggranna
instruktioner.
Om det sunda begreppet från början
varit oförvilladt af missledande
lagdefinitioner, om ej Regeringsformen någonsin kallat
för mynt hvad som i ingen händelse är
mynt, men i det allra bästa fallet ett
tillförlitligt löfte om mynt, skulle alla dessa
bestämmelser om sedelutgifningsrätteus
maximum och minimum af den metalliska
kassan vara temligen öfverflödiga. Såsom
saken nu stod, hafva de å andra sidan icke
heller blifvit ansedda fullt tillfredsställande,
och hela de 30 sista årens riksdagshistoria
visar, att ständerna alltjemt ansågo
lagrummet i § 72 Regeringsformen föga betryg- |
gande. Vi ämna ej här upprepa den flere
gånger framstälda berättelsen om
äudrings-försök, hvilka gång efter annan uppstodo
och förfelades. En gång, kort efter
realisationens verkställande, eller 1840, var man
ense om tillsättande af det vilkor för
sed-lames erkännande såsom mynt, att de skulle
efter sin lydelse med silfver inlösas, men
regeringen vägrade sin sanktion åt
grundlagsförändringen. Tio år senare lyckades
det att f& infördt det sista momentet i
paragrafen, men utan all ansvarsbestämmelse
för den händelse att banken skulle brista i
fullgörandet af sitt åliggande, h varigenom
till-lägget lagligen att tala saknar all betydelse.
Det gör ett eget intryck att nu omläsa
motiven för denna lagförändring i
Konstitutionsutskottets betänkande af den 13 Mars
1848. Det heter deri bland annat, att
ehuru genom banklagen af den 1 Mars
1830, och lagen angående
myntbestämningen af samma dag, »silfverutvexlingen mot
bankosedlar på gifna grunder såsom en
ovil-korlig och under alla omständigheter
orubb-lig pligt för riksbanken stadgas, och nämda
lagar hafva egenskapen af civillag, beror
icke dess mindre banksedlarnas kredit
dessutom i väsentlig mån af förtroendet för
ändamålsenligheten och sakriktigheten uti de
stadgar och föreskrifter Rikets ständer i
afseende på bankens förvaltning meddela
sina fullmäktige till efterföljd». Begreppet
hade ljusnat icke så litet från 1809, men
man satte ännu förtroendet, hufvudsaken, i
andra rummet efter lagstadganden och
formsaker, och man tilläde, med
utomordentlig naivitet, efter några resonnement om
faran för den allmänna välfärden af misstag
i afseende på förvaltningsgrundsatserna, att
»hvarje rättvist medel som står lagstiftaren
till hands att förekomma sådant, och
undan-rödja farhågan för följderna, är det således
en pligt att i tid använda. Ett sådant
medel är bland annat, att åt bankens
skyldighet till ständig och orubblig
silfverut-vexling mot banksedlar på stadgade
rea-lisationsgrunder gifva kraften och garantien
ej blott af civillag, utan ock af grundlag«.
Dessa ord äro, oaktadt illusionen i afseende
på hufvudsaken, märkvärdiga nog i
afse-eude på ett par icke ovigtiga
biomständigheter; de bevisa att man den tiden icke
ansåg den s. k. myntbestämningslagens
stadgandeo endast öfvergående, såsom
mot-ståndarne till en förändring i detta
lagrums redaktion på sista tiden velat låta
påskina, och de röja äfven tydligt
behof-vet att inskränka skyldigheten för
fordrings-egare att mottaga liqvider i
riksbankssed-lar till det fall att banken verkligen
inlöste dem till deras fulla värde, ehuru man
icke lyckades att åt bestämmelsen derom
gifva en lagligt bindande formel.
Vid de tre sist förflutna riksdagarne har
frågan om borttagandet af
riksbanksedlar-nes tvfftogskurs varit med stor liflighet både
yrkad och bestridd. Insigten om
förnufts-stridigheten af bestämmelsen och de vådor
hvarmed den vid minsta anledning hotar,
kunde icke länge dröja att göra sig
gällande inom den del af representationen der
största sakkunskapen i finansiella ämnen
befinner sig, och dertill kom vid de båda
sista riksdagarne intresset för en förändring
af vårt myntsystem, hvilken icke kan fullt
genomföras, så länge Regeringsformen
stadgar att riksbankens sedlar skola anses
såsom mynt, och att de skola med silfver
inlösas. Vid alla dessa riksdagar har
Kon-stitutions-utskottet tillstyrkt att en sådan
förändring i lagrummet borde hvila till
grundlagsenlig behandling, hvarigenom
uteslöts bestämmelsen om riksbankens rätt att
allena utgifva sedlar som för mynt i riket
må erkännas, samt om dess inlösning med
silfver. Första kammaren har också, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
