Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värfvade fottrupper, antingen de stå qvar
som förnt eller undergå förändringar i följd
af den föreslagna beväringslagen, äro
endast en stam, som blir en armé först
genom den allmäuna beväringens tillkomst.
Med detta begrepp för ögoneu blir det klart
att den allmänna beväringen är sjelfva
armén, icke en reserv eller förstärkning
till armén, såsom det hittills blifvit
antaget, och den nuvarande stammen är icke
mycket större än att dess flertal åtgår till
befäl.*» I detta afseende torde båda våra
militärforfattare vara eniga. Men nu till
stridigheterna.
Hr L—n egnar i början några rader
till att gendrifva den irriga föreställningen
att »man ur huse» och »den urgamla
svenska tapperheten« skulle, med all möjlig
hänförelse och till och med i förening med
den oklanderligaste utrustning, duga att
möta fientliga arméer. Det är
arméorganisationen som gör allt i våra dagar.
Preussen har vunnit alla sina segrar genom den
höga militäriska bildningen hos sina
officerare, som år en följd af landets
tidsenliga arméorganisation, genom den i hög
grad utbildade och med den fulländade
be-väpningen völ öfverensstämmande taktiken,
samt geuom arméernas utomordentligt snabba
mobilisering. Mot sådana fiender vore det
lättsinne att komma med blotta häuförel
sen: entusiasm utan skicklighet kastar i
ett ögonblick om i panik.
Derefter följer en kritik af vår
traditionella beundran för indelningsväsendet som
är hvass nog, och ett obevekligt utdömande
af talet om nationella egendomligheter:
krigsväsendet är till sin natur kosmopolit,
endast lokala förhållanden göra olikheterna.
Vi måste i taktik och snabb mobilisering
kunna mäta oss med hvilken armé som
helst och kunna kasta oss öfver henne
genast vid landstigniugen.
»Vi kunna ej nog förundra oss», säger
författaren, »att vid riksdagen stämmor
kunnat höjas för att på allvar göra frågan
om vår arméorganisation till en
privaträttslig kontraktsfråga mellan rotehållaren
och fosterlandet», och han tillbakavisar med
ovilja »de ofta oförsynta anspråk som från
rote- och rusthållarnes sida framställas på
gåfvor af statsmakten»; men han anser
både politiskt och militäriskt oförsvarligt
att blunda för anspråkens verkliga styrka,
helst då deras motståndsmakt, vid alla till-
fällen då det blir fråga om utsträckning
i öfningarne eller andra ändamålsenliga
förändringar, kommer att hindrande lägga sin
vigt i vågskålen. Det vore derföre
oförsvarligt, menar han, »om icke vår regering,
medan det gifves utsigt till en för staten
fördelaktig lösning af det stora problemet,
begagnade tillfallet att, i utbyte mot
indelningsverket, framtvinga en
arméorganisation, som ur militärisk synpunkt fullt
motsvarar tidens och vårt läges fordringar.»
Så långt hvad som rörer den ekonomiska
och kamerala sidan af saken,
Derefter afhandlas den frågan, huru vida
den indelta soldaten är skicklig att utgöra
stam och att fylla befälets plats då lucka
uppstår. Hr L—n säger dertill helt
enkelt nej. Vår indelta soldat är i
allmänhet ovillig att mottaga befordran till korpral,
och han kommer nästan aldrig i fråga till
underofficer. Soldaten behöfver större
intelligens än förr, men det är orätt att kosta
så mycket på obildade bonddrängar, medan
öfningarne för nationens högst bildade
klasser inskränkas till ett minimum, då
soldaten »i sjelfva verket ej kan sägas vara
annat än en i vissa detaljer af tjensten
utbildad rekryt.»
Vid otillräckligheteu af den indelta
soldatens nuvarande krigsbildning behöfva
vi icke här uppehålla oss, och vi kunna
äfven förbigå att vidlyftigare anföra, hvad
författaren säger om det enformiga och
för krigets fordringar alldeles
otillfredsställande slag af öfning som han erhåller
under en kort tid af sommaren på ett
flackt och inskränkt exercisfält, då vi
sjelfva så nyligen (se N-.o 3, »Hvarför
preus-sarne segra») beskrifvit den preussiska
fält-tjensten, med dess improviserade manövrer
på flere veckor under full krigsordning.
Vi veta ganska väl att förändringar äro
vidtagna i exercisreglementet, hvarigenom
de enformiga och tröttande paradöfningnrne
fått jemkn betydligt med sig till fordel för
en mer instruktiv fåltbildning, men det
saknas tillfälle att fritt röra sig öfver
åkrar, ängar och betesmarker, under en
årstid då grödan står grön, och de flesta
öf-nitigsmarscherna måste ske på landsvägen.
Nu vet emellertid hvar och en, att det är
samma skilnad mellan ett framryckande i
kuperad mark, med blänkarkedjan, behörigt
understödd,framför hufvudstyrkan, samt
flankerna betäckta äf små detacherade trupp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
