Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grafskrift för sig sjelf, talade glädtigt och
modigt, och lade sig ned för att hemta en kort
hvila. Skalder och målare ha förevigat det
ögonblick, då en af de hätskaste bland hans
fiender kom till fängelset för den njutningen
att se earlen i hans ångestfulla väutan på
döden. Han såg houom »slagen i jern
sofva barudomeus lugna sömu», med eu
panna på hvilkeu icke fasans hemske konung
hade inristat en euda liuie. Gripen af
samvetsqval flydde mannen från fängelset
i en paroxym af skam och fasa, hvilken
varade i flera timmar. Medan han ännu i
sin ångest högljudt anropade himlen om
förlåtelse, vaknade earlen gick med
fasta steg till »jungfrun», det guillotinlika
dödsinstrumeutet och lade efter eit par
modiga ord sitt hufvud på stupstocken.
I uästa ögonblick hade haus store aude
öfvergått till odödligheten.
Men revolutionen kom. Jakob störtades
från tronen, och jemte andra förändringar
inträdde äfven den att huset Argyll
återinsattes i sina rättigheter och
hedersstäl-leu. Earl Archibald’s son och namne hade
ett bättre öde. Ett år före Wilhelms af
Oranien död utbyttes earlsvärdigheten mot
hertigtiteln, och hertig Archibald, som dog
år 1703, efterträddes af sin son »den store
hertigen af Argyll», såsom hans laudsmän
älskade att kalla honom, — samma person
som förekommer i den odödliga berättelseu
»Midlothians/ Hjerta».
Efter Georg I:s tronuppstigning blef
hertig John öfverbefälhafvare för
stridskrafterna i Skotland och bidrog i
betydlig mån till att undertrycka resningen år
1715. Återkommen till England deltog
han i alla dagens politiska angelägenheter.
Hans landsmän betraktade honom såsom
sin kämpe och hans stora anseende och
oberoende gaf honom ofantlig betydelse i
parlamentet. I sitt dagliga lif var han
stolt. Det berättas att hertigen en gång
hade ett sammanträffande med Georg II,
hvarvid båda blefvo uppretade, tills
konungen vågade att på sitt råa sätt skaka
käp-peu mot Campbellfolkets höfding. Deune
lemnade genast i ett anfall af ursinne
rummet, och mötte i antichambren Sir Robert
Walpole. Den diplomatiske sir Robert
sökte att lugna den förbittrade skottens
vrede i det bau sade honom, att konungen icke
menade något ondt och att han ofta gjort
på samma sätt med honom. Robert Wal-
pole kände sig emellertid troligen litet stött
då Argyll svarade honom: »Ni torde
behaga att komma ihåg, hvilken ofantlig
skil-nad det är emellan mig och er.»
Den store het tigen dog 1743, och d&
han ej efterlemnade någon manlig arfvinge,
öfvergick titeln till hans broder, som äfven
dog utau bröst-arfviugar år 1761. När
Georg II var prins af Wales och höll ett
rivaliseraude hof i Leicester House, var
Mary Ballenden eu af de skönheter åt hvilka
han på sitt grofkorniga sätt hembar sin
hyllning. Denna, var en af prinsessans af Wales
hofdamer. Hon beskrifves af Horace
Walpole som »den fullkomligaste varelse
hau någonsin känt», hon liknades af Gav
vid »deu leende våren», och Pope flrade
henne vid sidan af Molly Lepell, samt henne
som siirskildt förtrollat honom, Mary
Wort-ley Montague. Den muntra skönheten
skäukte prinsen af Wales det förakt han
förtjenadc och gifte sig med öfverste John
Campbell, som blef den tredje hertigen af
Argyll.
Argyllerna älskade, skönheten. Så blef
Molly Bellandens son, den femte
hertigengift med Elisabeth, en af de ryktbara
syst-rarne Gunning, dessa irländska
skönhets-gudinnor utan likar, hvilkas förtrollande
leenden och behagfulla gestalter åt dem
alla vunno hertigkronor. Elisabeth var
först gift med hertigen af Hamilton, och
gifte sig såsom hans enka med hertigen af
Argyll.
Såsom slutord om denna familj må
följande yttraude af Horace Walpole, en man
som ej var mycket begifven på att berömma
folk: Carapbellfamiljens inedlemmar äro lika
goda som de äro sköna. Alla deras goda
egenskaper äro sammanväfda med
hvarandra.
Innehåll: Sid.
Landtmannaparti hemma och borta . . 177.
Litteratur i Försvarsfrågan.
Arméorganisationen och
Indelningsverket af C. J. L—n ....... 182.
Sveriges officiella statistik..............185.
Blick på pressen...........................189.
Strödda underrättelser:
Drottning Victorias sista måg . . . 190.
Stockholm, tryckt hos A. L. Norman. 1871.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
