Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blott i lyckligaste fall kan erhållas för 25
å 30 rdr, emedan en vanlig endast kostar
3, så är den förre dock så ojemförligt
mycket angenämare ntt ega, att den högre
kostnaden blir mer än val ersatt.
För öfrigt är nnturen sjelf det mest
storartade sångkonservatorium, och i våra
löfskogar höra vi midt under det mest
upp-slupna jubel under Maj och Juui sällan
ett enda missljud som kan störa vår fröjd,
medan vi bland hundrade bildade
inenni-skor knapt kunna finna ett hälft dussin
som af sin herrliga språkorgan kunua göra
ett drägligt bruk.
Vid sidan af foglarnas sångkonst få vi
icke underskatta andra djurs språk och
taleut att uttrycka sig. Hvem känner icke
hnndarnas än bedjande, än klagande, än
glädtiga vinslande och skällande? Få ha
dock en aning om hvilken rikedom af
uttryckssätt som hunden har för sina
känslor. Hvem kan räkna alla tonerna i hans
språkmusik, ifrån det nrsinuiga skallet till
den sakta viftniugen på svansen, från den
knappast hörbara morrningen, då något
oroar honom, till de galna utbrotten af
hänförelse, då hans länge väntade herre
återkommer eller då denne tager honom
med sig ut på en promenad. Huru
hoppar han icke upp för att nå upp till vårt
ansigte, huru vältrar han sig icke i den
oerhördaste lefnadslust i giäset och
springer med tusende behagfulla vändningar
långa omvägar rundt omkring oss. Hurn
nosar han icke på, beser och besöker, njuter
af och tilltalar hvad vi med våra tröga,
förnäma och missbelåtna ögon knappast
märka! Hvilket uttrvck i alla rörelser, i
ögonen, i svansen! I synnerhet är denna
sistnämda mäktig af stor vältalighet. Och
en sådan psykologi och frenologi som den,
hvaraf Fylax, Diana eller Joly äro mäktiga,
kan ingen mcnniska skryta af. Man kan
förstå att en filosof—Schopenhauer — har
skrifvit eu verklig panegyrik öfver hunden.
Med det skarpaste, finaste öga läser den
bildade cania jamiliaria alla våra rörelser
i vara miner och tyder dem lika riktigt
som ett barn. Vi äldre och bildade ha
icke mera någon blick för allt sådant.
Äfven hästar, liksom de flesta af de högre
djuren, kunna mycket tydligt läsa i
meu-niskans ögon. Det är djurtämjarens
hemlighet att aldrig med blicken lemna sina
lejou och Ityeuor då hau gör konststycken
med dem. Äfven otämdt böjer sig det
vilda djuret för det högre andliga
uttrycket i menniskans blick. Negrer i Afrika
drifva ofta med sina stora ögon, fasta blick
och bestämda hållning det hungriga,
rytande lejonet på flykten.
Hästens intelligens och musikaliska sinne
äro bekanta. Huru stolt, behagfullt och djerft
går icke kavallerihästen framåt då
krigs-trurapeten skallar i hans öron. Senare
blir hau utrangerad och auvändes som
ett vanligt simpelt lastkreatur. Men låt
blåsa för honom eu liflig krigsmarsch, och
han skall för en stund återfå hela sin
forna eld. De libyska stoen, som drifva
vilda omkring, lockas af musik att stu
stilla och mjölkas af sjungande flickor.
Sybariterna, sedan två tusen år i
synnerligt dåligt rykte för sin veklighet, brukade
lära sina hästar dansa och hade mycket
roligt åt denna fyrfotade balett. Men då
del senare en gång bände att sybariterna
ruskade upp sig och begnfvo sig ut i krig
och fienden spelade upp en glädtig melodi,
så började hästarna att dansa och läto
hugga sina ryttare i styckeu.
Musikeus makt öfver elefauten och
kamelen har ofta blifvit skildrad. De först*
nämde bli genom veka melodier rörda till
den yttersta vänlighet och mildhet, hvar*
emot en stark vild Wagnermusik gör dem
ursinniga. Kftmelen, detta tänkande
romantiska naturens mästerstycke, detta
»öknens skepp», styres sedan årtusenden till
baka nästan uteslutande af vänliga ord,
sång och musik. Ingen slår någonsin detta
milda och alla mödor uthärdande barn af
ökuen och steppeu. Och blir kamelen en
gång misshandlad af en okunnig eller elak
person, så förvandlar sig hans fromma
sinnes mjölk till jäsande drakgift, och han
söndertrampar våldsverkaren. Vare sig att
kamelen trafvar öfver öknens heta sand
eller, inhöljd i yllna täcken, öfver Sibiriens
isiga stepper, så är det ständigt det
förnuftiga ordet eller musikens tifvande ton,
som han villigt lyssnar till, då han med
högt upplyftadt bufvud vandrar hnndratals
och åter hundratals mil genom den
om-gifvande naturens tröstlösa ensamhet.
Araben och hans kamel äro en kulturbild, som
Bträcker sig från de första kapitlen i
bibeln ända ned till våra dagar. Sådan som
Moses beskref honom finna vi honom ännu
i Asien och Egypten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
