Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rike. Omsider tröttnade klubbauditorierna
vid alla dessa uuderverk, och blefvo så
förskräckta för allt hvad uppfiuniugar hette, att
sällan någon uppfinnare vidare lyckades
erhålla ordet. Det var icke blott de misskända
snillena som derpå blefvo lidande; mau
började till och med draga i tvifvel,om det var nog
att vara ledamot i artillerikomitén för att
kunna gjuta en bakladdningskanon, eller
om man genast var eu Hoche, en Moreau
eller Kléber, så snart man tagit sin
examen fråu Saint-Cyr eller artilleriskolan. Man
erkände småningom att slentrianen och
inbilskheten hos männen af folket hade en
betydlig del i Frankrikes motgångar, och
att dess nederlag var en följd deraf att
Frankrikes yrkesmän stannat alldeles för
långt efter Preussens i den olyckligtvis
alltför vigtiga del af den menskliga
industrien som har förstörelsen till sitt
ögon-märke, under det båda länderna höllo
jemna steg med hvarandra i allt som
angår produktionen. Fransmännen erkänna
nu mera sjelfva att mau icke kan
improvisera segren, utan att man måste länge
i förväg bereda den genom tåligt arbete.
Denna erfarenhet bör icke gå förlorad för
oss, medan vi som bäst öfverlägga om
bästa medlen att försäkra oss om ett
verksamt försvar. Det är icke nog med »den
urgamla svenska tappérheten», lika som det
icke var nog med den franska entusiasmen:
officerarue måste genom långa studier
bildas för att kunna befalla, och soldaten
öfvas till att kunna lyda, samt materiel
förberedas af sådan beskaffenhet som
motsvarar fordringarne i en tid då kriget på
en gång blifvit en vetenskap ocb en
industri.
Men vi återvända till klubbarne i Paris.
Sedan styrelsen mer eller mindre lätt
blifvit sammansatt, och ingifna skrifter af alla
slag upplästa, öppnades ändtligen
öfver-läggningarne för aftonen. H varje klubb eger
ett visst antal reguliera talare, bvilka hvarje
afton taga till ordet; de utgöra sjelfva
truppen, eller, som Molinari kallar dem,
redaktionen för den talade tidningen. Men
det fins äfven tillfälliga talare, simpla
amatörer, som försöka sig i ordets svåra konst,
eller som kall.is till tribunen i följd af
något obetänkt utrop; ty klubbarnes publik
är mycket sträng mot dem som afbryta
ett föredrag och lemnar dem endast valet
mellan talarstolen och dörren. Det fins
också ett slags ambulatoriska talare, som
gå från klubb till klubb för att redogöra
för ett föredrag eller för en blott motion,
begärligt sökande efter ett litet bifall af
de maktegande för dagen. Drägterna äro
mycket omvexlande, ty den svarta fracken
och den hvita halsduken höra icke till
klubb-etiketten, men likheten mellan
hof-mannen i går och demokraten i dag är
omisskännelig: samma uppmärksamma
akt-gifvande på herrskapens smak, lynne och
fördomar, samma smidiga förmåga att
smickra dem. »Verlden håller sina ögon
fastade på eder», började en talare i Favié
Belleville, och hans auditorium betraktade
honom sannolikt med samma angenäma
häpnad med hvilken vårt gamla borgare*
stånd 1848 lyssnade till en högtidstalarea
försäkran, att Europa i det ögonblicket hade
sina ögon fastade på Sveriges borgarestånd.
Folket ensamt, utropade en annan, har den
företrädesrätten att aldrig misstaga sig.
Hvad mer skulle man kunna säga en
suverän eller en påfve? Hade väl
solmonarken bättre uppfostrade hofmän än hans
efterträdare, det suveräna folket i Belleville?
På naturlig vältalighet hafva dessa
klubb-oratorer ingen brist, men olyckligtvis har
deras uppfostran icke varit vårdad i
motsvarande grad: historien, geografien och
sjelfva grammatiken få i klubbarne hvarje
afton känbara örfilar. I Cour des
Mirac-les lade en afton en talare, som syntes
hafva gjort utrikespolitiken till sin
hufvud-sak, sina åhörare, det suveräna folket, på
hjertat att söka Rysslands vänskap.
»Förgäten icke», utbrast ban, i en professorlig
ton, »att det var kejsar Nikolaus som &r
1815 förhindrade Frankrikes delning». I
Folies-Bergéres behandlade man geografien
med motsvarande frihet, i det man
utmärkte preussarne såsom »ett pack af öbor».
Innehållet svarar mot formen. Utom i
några af de mest moderata klubbarne äro
alla talarne ense att fordra ett »försvar
till det yttersta» och användande af »de
revolutionära medlen». Hvari bestå de
revolutionära medlen? Det fins sådana af
alla möjliga slag, ty de omfatta den yttre
och inre politiken, krigskonsten, den
politiska ekonomien ocb finanserna. Det
första styrelsen har att göra, sade en talare
i Foliés-Bergéres-klnbben några dagar efter
kapitulationen vid Sedan, är att dekretera
segren och kuug Wilhems afsättuiug; meu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
