Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nyligen lyckats att insätta sina landsmän
i deras lagliga rättigheter. Franska
konsulatet i Tientsin och den förr der
befintliga romerskt-katolska domkyrkan voro
bygda på en mark soro fransmännen
till-egnat sig utan all ersättning åt dess
rättmätige egare.
Hvad som gör Frankrikes stolta
uppförande äu mer i ögonen fallande, är den
ringa del detta land tager i handeln på
Kina, hvilken på Storbritanieu ensamt
belöper sig till 86 procent, och för hela den
europeiska kontinenten, Hamburg
inbegripet, endast utgör 3 procent. Det oaktadt,
och således utan några mate: iella intressen
att bevaka, har Fraukrike uppehållit en
talrik ambassad med en stor sjöstyrka till sitt
understöd, och när alla de öfriga
europeiska och amerikanska makterna i
Shanghai gemensamt underhålla ett enda
sjelf-styrande muuicipalitet., har franska
regeringen der ett etablisement alldeles för
egen räkning, för intet annat ändamål
än att upprätthålla franska namnets ära
och med våldsamma medel utbreda en
religion som, utom dessa föga kristliga
utvägar, icke skulle vinna någon utbredelse.
Bland diplomatiska handlingar för hvilka
Westminster Review lem nar redogörelse,
finna vi en not från Burlingame till Seward, I
Förenta Staternas utrikesminister, af den
12 December 1866, med deri inneslutna,
högst betecknande utdrag ur en
skrift-vexling mellan Frankrikes chargé d’affaires
i Peking M. de Bellonet och prins Kung,
chefen för det kinesiska utrikeskabinettet.
På den lilla halfön Koren, som fordom var
en provins och nu mera är ett slags
lydland under det kinesiska väldet, hade om
våren 1866 två franska biskopar, nio
missionärer, sju koreanska prester och en stor
mängd infödde kristne af alla åldrar och
kön blifvit mördade på dervarande regentens
befallning. Franska ministern förklarade
i anledning af denna ohyggliga våldsbragd,
att som kejsaren af Kina förklarat sig
icke ega någon makt eller inflytande öfver
Korea, ämnade han skicka dit en eskader
med trupper, afsätta konungen och förfoga
öfver landet efter franska regeringens
godt-finnande. Prins Kung svarar derpå i en
depesch, full af undfallenhet och hållen i I
en ton som skulle göra heder åt hvilket I
europeiskt kabinett som helst, att franska |
regeringen enligt föredraget i Tientsin der-
till är i sin goda rätt, men herastäide,
om det ej vore lämpligt att först från
fransk sida anställa några undersökningar
om orsakerna till blodbadet, genom hvilka
det måhäuda skulle visa sig, att krig och
manspillan å båda sidor skulle kunna
undvikas. Härtill genmälde åter M. de
Bellonet, att han ämnade till lifvet straffa
ministrarne som gifvit befallning till
blodbadet och mandarinerna som utfört det,
samt fördela deras egendom bland offrens
efterlefvande. Han slutar med en i hög
grad förolämpande antydning, att den
tilltänkta expeditionen kunde blifva af
mycken betydelse för sjelfva kinesiska
regeringen, hvars svaghet i förhållande till
provinsstyrelserna är notorisk, samt att
företaget mot Korea kanske kunde »afvända
en militärisk intervention i Kina, hvilken
ers kejserliga höghets personliga
bemödanden icke lära förmå att förekomma».
Expeditionen misslyckades fullkomligt, och
M. de Bellonet blef icke långt derefter
återkallad från sin beskickning.
Vi komma nu till hufvudhändelserna.
Vi vilja då blott i förväg anmärka, att
ehuru kinesen i grund är en fantasilös
varelse, upptagen af verldsliga förvärf och
föga tillgänglig för rörelser på det
andliga området, så är han till ytterlighet
vidskeplig, ser öfvernaturliga inflytelser
rundt omkring sig i det dagliga lifvet,
känner en oupphörlig rysning för dessa
dunkla makter, som hau menar endast
kunna vilja honom illa, och saknar helt
och hållet det moraliska mod som sätter
menniskor i stånd att i tider af oro se
och dömma för sig sjelfva. Utan
tidningar, ty det officiella Pekingsbladet
cirkulerar endast bland mandarinerna, kunna
de vildaste historier sättas i omlopp utan
fara att motsägas. Den katolska hierarkien,
med dess mystiska bruk och dess för
ki-*
nesens realism ofattliga ändamål, hade
olyckligtvis sedan många år till baka varit af
folket betraktad med misstro och fruktan.
De kunde ej begripa hvarföre fransmännen,
som i Kina icke hade några
handelsintressen att bevaka, kostade så mycken tid och
penningar på beskickningen i Kina, eller
hvarför barmhertighetssystrarne skall göra
sig så mycket besvär med vården och
uppfostran af en sådan mängd fattiga och
föräldralösa barn, hvilken tillväxt i antal
med Kinas täta befolkning icke ausågä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
