Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„tAT/0^
VECKOSKRIFT w
FÖR
POLITIK OCH LITTERATUR
UTOTFVEN AF
C. F. BERGSTEDT.
N= 22. Lördagen den 3 Juni 1871.
T ersailles-regeringen
SA har .då ändtligen ordningens parti
fAtt öfverhanden i Paris, men efter
strider och ohyggligheter som man icke skulle
hafva väntat ens i ett medborgerligt krig.
Att detta icke skulle uteblifva, så snart
freden väl var sluten med den vttre fien-
»
den, kunde icke undfalla någon som hade
med minsta uppmärksamhet följt
förhållandena, men ingenting händer helt och hållet
efter beräkning, och den parisiska
kommunens för denna gång lyktade välde skall
troligen medföra följder om h vilka ingen
nu kan göra sig någon föreställning.
Vi yttrade i ett föregående nummer att
1871 års Paris-kommun snarare kunde gälla
såsom ett tecken till politisk
ålderdomssvaghet, än såsom ett löfte om en ny tid,
och efter allt hvad vi under de sista
da-garne fått spörja, hafva vi ingen
anledning att taga dessa ord till baka. Det var
klart att icke denna ursinniga tillställning
skulle knnna bära sig i längden, men att
den hållit sig så länge som två månader
och deröfver mot en stor organiserad armé,
hvars flank skyddades af (bLWska trupper
hvilka ännu innehafra de rorra
befästnin-garne, bevisar efter vår tanke att saken
icke alldeles var af den dårhusmeasiga
beskaffenhet som vanligen föregifves. Det
måste hafva någon ting som gaf ett slags
berättigande åt denna så kallade
insurrek-tion, om också endast negatift, något fel
på motståndarnes sida. Eljest skulle den
och Paris-kommunen,
icke hafva hållit sig en dag, mycket
mindre öfver två månader.
Det fins icke mer än ett omdöme om
de skändligbeter som utmärkte kommunens
sista dagar: förstörelseraseriet mot de döda
tingen har gått fullt upp mot grymheten
mot de lefvande, och mer ändå, ty ehuru
ingen revolution någonsin aflupit utan våld
och brott, har denna under sina sista dagar
varit betecknad af ett verkligt vansinne.
Det är omöjligt att menniskonatnren, den
må vara huru förderfvad som helst, kan
öfva så mycket ondt endast af kärlek till
det onda, och det måste i allt detta
Annas något spår till en ledande tanke, om
än så förvillad och missledd. Det är icke
möjligt att flere hundra tusen menniskor
skulle hafva underkastat sig
skräckregeringen från Hötel de Ville, om de icke i
den trott sig Anna något bättre eller för
framtiden löftesrikare än
Versaillesregerin-gen.
Man kan icke utan rysning tänka på
det öde som enligt telegrammen drabbat
de personer hvilka kommunens män
till-egnat sig såsom gisslan, och bland dem
den för sin frisintbet och de ädlaste
egenskaper allmänt aktade erkebiskopen af Paris.
Till denna omensklighet Anna vi ingen
förklaring, om ej i deu bittra känslan att
se sin af fienden jemförelsevis skonsamt
behandlade hufvudstad utsatt för en
formlig belägring, samt derefter ett bombarde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
