Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ryckningar försiggått efter samma eviga
lagar, och att den ännu allt jemt säkert
fast omärkligt fortgår under våra egna
ögon. Detta är hvad som blifvit kalladt
hans descendens- eller härstamningslära,
som han förklarar genom läran om det
naturliga urvalet och alla varelsers kamp
för sin tillvaro. Han tror nemligen att
alla nya arter uppstå ensamt genom denna
naturliga selection, det vill säga genom
den ömsesidiga dragningskrafteu mellan
utmärkta individer af båda könen, och
den tillfälliga födseln af afkomlingar, som
ehuru de i allmänhet ärfva föräldrarnes
utmärkande egenskaper, dock hafva någon
liten egenhet, hvilkeu fördelaktigt
utmärker dem fr&n andra individer af samma
slägte. Genom detta så att säga
personliga kännemärke skola de börjande
afarterna icke allenast vara bättre skyddade
mot konkurrensen af sina egna
samsläg-tingar, utan äfven öfver hufvud befinnas
bättre rustade mot alla naturlifvets
särskilda fientliga inflytelser, och bättre kunna
på sina afkomlingar öfverföra den från
stamarternas ursprungliga grundtyp
afvi-kande egenheten, hvilken än vidare
utvecklar sig i de efterföljande generationerna.
Deu nya teorien, den så kallade
Darwinismen, gjorde allt ifrån första början
ett oerhördt uppseende och mötte icke blott
från teologernas sida utan äfven af många
naturforskare med den mest afgjorda ovilja.
Hvart skulle det taga vägen med
mensk-lighetens tro på en högre bestämmelse,
menade man, om man rubbade dess
för-vissifing om ett omedelbart gudomligt
ursprung, och derhäu måste det ju komma,
om någon ville förrycka en bokstaf af
den mosaiska berättelsen, att Gud i tidens
början skapade alla djur på jorden, i
haf-vet och under himmelen, hvart efter sin
art? Hvad den omsorgsfulle och mot alla
förhastade slutsatser ytterst misstrogne
detaljforskaren aldrig uttalade, det utsade
med så mycket större tillförsigt andra
såsom förfullständigande och naturlig följd
af hans lära, och förkunnade, med en
tvärsäkerhet som ingenting kunde rubba,
och en illa dold skadeglädje öfver den
ideella naturbetraktelsens nederlag, att
men-niskan, långt ifrån att kunna berömma sig
af ett gudomligt ursprung, och såsom sådan
ett föremål för en speciel försynens
omvårdnad, i rätt nedstigande led är en ätt-
ling af apan, och att hennes beprisade
andliga företräde eudast är en följd af den
hjernans tillväxt och egendomliga
utveckling som omärkligt egt rum under
omätliga tideryrader och oräkneliga
generationer.
Darwin sjelf har sedermera uttalat sig i
denna stora och i hela det menskliga lif
vet djupt ingripande fråga, uti det denna
vår i London utgifna arbetet The descent
of Man> Menuiskans härstamning. Det är
vår afsigt med dessa uppsatser att för våra
läsare framlägga i ett öfverskådligt
sammanhang hvad den nyare vetenskapen har
att säga oss om de lefvahde varelsernas
ursprung, och vi skola i det följande också
komma till menuiskan, men först vilja vi
en stund dröja vid arbetet om arternas
uppkomst och se, om under de tolf åren
som förflutit efter dess första utgifvande
några ytterligare forskningsresultat kommit
till stöd för de deri uttalade åsigterna.
För en sådan den lefvande skapelsens
kontinuitet som Darwin förkunnar tala i
första rummet de fossilier som de sista
årenB forskningar i oväntadt stort antal
bragt i dagen. I ojemförligt öfvervägande
flertal äro de fossila organismer som vi
finna inbäddade i de geologiska
aflagrin-garne närmast bcslägtade med de
omedelbara öfver- och underliggande formerna,
hvilka följaktligen existerade omedelbart
före och efter dem, och de bilda, med
högst få undantag, endast olika arter af
samma slägte. Antalet af dessa undantag
förminskar sig oupphörligt, allt efter som
undersökningarne utsträckas till
angränsande trakter och likformiga geologiska
bildningar på olika punkter af jorden.
Äfven i ett annat afseende talar
geologiens erfarenhet mot det ryckvisa
ingripandet af den skapande makten i den
formbildande naturprocessen, nemligen
genom alla landtdjurens beroende af likartade
bostäder med dem som befolkades af deras
något annorlunda formade omedelbara
föregångare. Hafsdjuren i de äldre som i de
yngre aflagringarne hafva öfver allt
gemensamma slägtdrag, emedan de lätt kunde
förflytta sig ifrån den ena punkten af
jorden till den andra, hvaremot landtdjureu
af ett visst slägte voro inskränkta till
särskilda nejder, af samma naturliga
beskaffenhet med den som beboddes af deras
förfäder. Derföre finnas i Sydamerikas dilu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
