Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver sig sjelfva. De handla efter inflytandet
af en hallucination, hvars tillvaro är lika
obestridlig som den är svär att fatta och
förklara. Det är icke första gången som man
ser en hel befolkning, gripen af ett slags
svindel, springa med facklor och sätta eld på allt
hvad de möta. Medeltiden har öfverflöd på
dylika exempel, sonr historien icke förvarat,
emedan det endast var byar eller sädesfält
som blefvo förstörda af elden. Det är q
vinnorna, hos hvilka dessa anfall af galenskap
stegras till en mycket vildare exaltation än
hos mannen, och detta derför, att
nervsystemet hos dem är mera utveckladt, bjernan
svagare och känsligheten lifligare. Också äro
de hundra gånger farligare, och de göra utan
tvifvel mycket mera ondt.
Ni skall, tilläde han, i alla de berättelser,
som man meddelar om striderna i Paris,
återfinna samma symptom, hvarmed dårhusläkarne
utmärkt detta slags sinnessjukdom, hvilken
de kalla smittsam galenskap. Så har jag, t.
ex. bakom en ofantlig barrikad på Rue du
Bac, sett sju män, som försvarade sig med
yttersta ihärdighet. Man måste för att
komma tillrätta med dem låta ^soldaterna
genombryta murarne till husen, kringgå dem och
angripa dem i ryggen. De hade mycket väl
kunnat rädda sig förut; men nej, de voro ett
rof för vansinnets hela exaltation. En af dem
ropade: Ddöda mig! men så döda mig då!D;
en annan hade insvept sig i en röd fana och
blottade sitt bröst för kulorna. — Och man
skall icke kunna kalla dem hjeltar, som dogo
för en idé. Säckert visste ingen af dem för
hvem eller hvad han slogs och lät döda sig.
Hos dem framträdde en af formerna för
reli-giousvansinnet, som till sin natur är
smittsamt, detsamma som dref jansenisterna till att
med flit tortera sig med oerhörda plågor,
hvilka de med njutning underkastade sig.
Hos andra deremot inträder, sedan anfallet
en gång väl gått öfver den ytterligaste
för-slappning, den otroligaste liknöjdhet för
allting efter passionens skarpaste paroxysm.
Deras ansigten få idiotens slöa och fåniga
uttryck. Man kitlar dem med bajonettspet-
same och de förblifva känslolösa, så vida de
icke börja qvida och jemra sig som pjunkiga
qvinnor. Och kanske tio minuter förut hade
samma män hejdlöst störtat sig mot
bajonetterna och varit i stånd att bita i dem med
raseri. De voro lika litet bjcltemodiga i det
ena fallet som bjeltemodiga i det andra. De
äro sinnesrubbade.
Det finnes, det är säkert, det finnes i detta
ögonblick en allmän vridning i det moraliska
sinnet, och hela maskinen är bragt ur jemvigt.
Se på dessa borgare, som icke tagit del i
in-snrrektionen och af hvilka nu ingep enda rör
sig. Betrakta dem; deras ansigten äro
alldeles soro om de haft ett slaganfall, de äro
orörliga och stupida. De äro likväl icke fega och
många af dem hafva vid flere tillfällen gifvit
prof på en föga vanlig kraft. Men luften i den
stora staden år i detta ögonblick bemängd med
en miasraa, som åstadkommer på det ena hållet
ett ursinnigt raseri, på det andra en slöidiotismD.
Förklaringen har i hvad fall som helst sin
psykologiska betydelse, äfven om den antagna
sinnesrubbningen är oförmögen att konstituera
en juridisk strafflöshet. Men det är mången,
som redan längesedan tänkt någonting ditåt,
när man hört annars förnuftigt och upplyst,
till och med i hög grad intelligent folk
reson-nera såsom de gjort.
Den sista reflexionen är brefskrifvarens
egen, och hnn har tvifvelsutan rätt deri,
att sinnesrubbniugen icke konstituerar
juridisk strafflöshet, men straffet måste blifva
ett annat och af mera kurativ
beskaffenhet. Versailles-regeringen har förfarit
alldeles på samma sätt som
sextonhundratalets domare och regeringar mot
troll-packorna, och hela befolkningen har gjort
sig delaktig i en onyttig grymhet. Man
har hört huru i Versailles eleganta damer
öfverfallit och misshandlat qvinliga fångar:
det tyckes således som epideraieu ej skulle
inskränka sig till kommunen.
Strödda underrättelser.
En filosof på styltor. Thomas Day
föddes i förra hälften af adertonde
århundradet. Hans fader dog medan
Thomas ännu var ett barn och lemnade
honom såsom arf en årlig inkomst af 1200
pund. På en sådan förmögenhet kan man
till och med bli uppfostrad till filosof,
ifall man har anlag. Thomas tog sin grad
i Oxford. Under tiden omgifte sig hans
moder, och ehuru han icke hade något skäl
att betrakta sin stjuffader med vänskapliga
blickar, så gaf han denne ett ganska
vackert lifstidsunderhåll. Redan från första
början var det tydligt att verlden i
Thomas Day erhållit en ingalunda vanlig
karakter att handskas med. Också kunde den
aldrig af honom göra något annat än hvad
han var. Olyckligtvis är det omöjligt att
låta bli att skratta åt mannen.
Den unge Jean Paul visade i sin bekanta
vägran att bära stångpiska icke mera
beslutsamhet än den hvarmed Thomas Day
vägrade att bära puder och fina kläder,
ehuru båda delarne voro i allmänt bruk då
han iuträdde i lifvet såsom en uug man.
Men Jean Paul gaf slutligen efter. Icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
