Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att hindra ett förhastadt beslut A
re-gentens sida, tilläde han nemligcn: »Under
den långa tid jag varit medlem af
regeringen, har det verkligen en gång inträffat
att de nyss anförda bestämmelserna kommo
att tillämpas, och jag måste, äfven på
grund af den erfarenhet jag sålunda haft
tillfälle att förvärfva, öppet förklara, att i
min tanke dessa formella stadganden,
hvilkas nytta och lämplighet jag är långt ifrån
att bestrida, icke utgöra s& starka och till
förlitliga garantier mot möjligheten af
misstag och förhastanden vid dylika fall, att
någon ytterligare säkerhet i detta
hänseende ej vidare behöfde sökas». Tvärt
om fann denne erfarne statsman en sådan
förändring nödvändig i föregående 12 §
Regeringsformen, att afhandlingar och
förbund med främmande makter icke måtte
ktinna af konungen ingås såsom nu, efter
att hafva hört statsministern för utrikes
ärendena och någon annan tillkallad
statsrådets ledamot, utan att hela statsrådet
måtte blifva lagligen berättigndt att
deltaga i ledningen af de angelägenheter som
derpå utöfva inflytande. Deraf följer dock
icke någon nödvändighet att de egentliga
löpande ministeriella ärendena skola
be-höfva handläggas af hela statsrådet,
hvar-igenom den enhet, skyndsamhet och
tystlåtenhet som dessa angelägenheter fordra
i större eller mindre mån nödvändigt måste
lida intrång.
Man hörde under öfverläggningen oro
denna sak uttalas en så gifven kärlek till
freden, att ingeu lärer kunna misstaga sig
om folkrepresentationens tänkesätt i detta
afseende, äfven om man ej kan fästa samma
vigt vid uttalandet af sådana tänkesätt som
en ledamot af Andra kammaren, hvilken
förestälde sig att om riksdngen fattat ett
beslut i motionens syftning, »så skulle detta
steg af de europeiska makterna så
uppfattas, såsom hade svenska folket ärligt
föresatt sig att först vid de mest
tvingande omständigheter gå in på ett anfalls
krig, och att Sverige afsagt sig den mera
betydande rol det förut spelat uti Europa,
och beslutit upprätthålla en uppriktigt
menad neutralitet».
I fall de europeiska makterna skänka
någon uppmärksamhet åt de tänkesätt som
hysas af svenska folket och dess
representation, så torde de, äfven sedan hr O.
B. Olssons motion blifvit af båda kam-
rarna afslagen, icke tvifla om vår fredliga
sinnesstämning och vår önskan att under
möjligen inträffande stridigheter mellan våra
grannstater iakttaga en fullkomligt hederligt
menad neutralitet. Deremot torde dét vara
ganska oförsigtigt af oss sjelfva, om vi af
vår kärlek till freden och i medvetande
om våra fredliga tänkesätt läte oss
invaggas i den föreställning att, i händelse af
ett krig i vår uärhet, äfven den
samvetsgrannaste neutralitet, i fall en sådan vore
tänkbar, skulle blifva oss tillåten, sedan
vi under det sista kriget haft tillfälle att
se, huru föga äfven traktatroessiga
neutraliteter af den för tillfället starkare
respekteras. Detta i ögonen fallande drag i det
sista årets politiska tilldragelser har
befunnits vara tillräckligt vigtigt för att gifva
I anledning till betraktelser i flere tidskrifter
i af europeiskt anseende. Ändamålet med
j denna uppsats är att söka deraf draga
| några lärdomar för oss sjelfva.
Debatten öppnades redan vid årets
början af Edinburgh Review, i en artikel kallad
»The treaties of 1856 and 1867».
förnämligast föranledd af den diplomatiska
handling hvarigenom ryska regeringen
förklarade det förra af dessa fördrag, det af
1856 rörande Svarta Hafvets neutralisering,
I utan vidare giltighet. Uppsatsen kastar
mycket oväntadt ljus öfver de
omständigheter som förauledde Rysslands då varande
kejsare att ingå på de i Wien framstälda
vilkore-n, hvilka å de allieiade
vestmakter-nas sida framburos af Österrikiska
rege-geringen och på det ifrigaste understöddes
af konungen i Preussen; men hvad som
emellertid nu mera är af största intresset
är protokollet af den 4 Mars 1856 öfver
konferenserna i Wien, som innehåller
grunden till öfverenskoromelsen rörande Svarta
Hafvet. Ansatt af lord Clareudou i af
seende på de ryska örlogsvarfven i
Niko-lajeff, svarade deu förste ryske
plenipoten-tiären, att hans herre kejsaren, som icke
kunde medgifva att denna arsenal, belägen
långt ifrån Svarta Hafvets kuster,
underkastades bestämmelser hvilka ensamt
af-sågo dessa, likväl, för att bevisa
uppriktigheten af sina tänkesätt, ingick på den
förpligtelsen att icke hädanefter i
Niko-lajeff bygga andra fartyg än sådana af
mindre drägtighet, hvilka han efter
öfverens-komroelse med turkiska sultanen skulle
hafva rättighet att till ett visst begränsadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
