Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
underrättad, i fall någon också vill
Öfver-sätta denna skrift. Det har hittils mött
svårigheter att från svensk sida erhålla
vissa legala uppgörelser med Norge, men
vi hoppas att den lättade sainfärdselu
mellan de båda folken nu mera skall rödja
några af dessa svårigheter ur vägen, så
I att åtminstone en gemensam lag om
litte-I rär egauderätt måtte kunna komma till
ståud i de förenade rikeua. Till dess detta
kan ske, önska vi att godt vett och
naturlig granlagenhet må supplera
lagstiftningens brister.
Blick på pressen.
Det är två ämuen som för dagen
upptagit Stockholms aftontidningars uppmärk- j
samhet och gifvit en ovanlig polemisk lif- ;
lighet åt deras framställning: Carl Johans- 1
förbundet i Aftonbladet och myntfrågan i
Nya Dagligt Allehanda. Det förra anse
vi icke tillräckligt vigtigt för att dermed
upptaga eu enda rad af vårt utrymme, och :
då vi sjelfva nyss behandlat myutfrågan,
akola vi icke i sak ingå i någou diskussion i
med dess deciderade motståndare i det I
senare bladet, men det är några
orastäu-digheter i sjelfva sättet att resonnera som ,
vi anse vigtigt att framhålla, i syuuerhet ;
som de icke uteslutande äro något karak- I
tersdrag för denna samtida utau mer eller
mindre ingå i den periodiska pressens va- j
nor i allmänhet, såsom det synes oss till ,
lika liten fromma för dess orgauer som för |
de behandlade ämnena.
Vi mena vanan att utställa orlofssedlar,
falla omotiverade omdömen och liksom sätta
betyg öfver hvad andra göra. Våra stora
samtida hafva denna benägenhet i väl hög
grad: deras ord skola inför läsarue gälla
som orakelspråk; de anse sig ha rätt att
fälla sina domslut lika ovilkorligt som en
skolmästare sätter sitt a, b eller c i
skol-gosseus öfuiugsbok. Just ett sådant slags
kritik har Nya Dagligt Allehanda afgifvit
öfver tillsättningeu af myntkoraitén och
dess medlemmars kuuskapcr. Dessa män,
hvilka voro landshöfding Malmsten, n. v.
statsrådet Bergström, friherre C. Skogman,
öfverdirektör Åkerman och grosshandlaren
J. Ekman, få hvar for sig »godkändt» i
några speciella ämnen, matematik, juridik,
tekniska insigter, aenskild verksamhet» o.
s. v., men ändå blifva de samtliga
underkända vid »mogenhetspröfningen» i dess
helhet. Låtom oss höra detta
tillintetgörande domslut öfver personer, hvilka vi
tro att det allmänna omdömet ansett vara
ungefär de mest kompetenta som för det
särskilda äudaroålet stodo regeringen till
buds.
Af geni fans tillräckligt inom komitén; men
stadsekonomien såsom vetenskap, hvar hade
den sin målsman? Vi s&tta högt värde på den
praktiska dugligheten, hvilken vid enskilda
affärers skötande alltid blir hufvudsaken, men
när det gäller att lagstifta för ett helt
samhälle i en så grannlaga angelägenhet, kan den
icke undvara vetenskapens bjelp, och att då
från komitén utesluta just hufvudvetenskapen,
hvars tjenare de andra endast böra vara,
måste betraktas som ett knapt ursäktligt fel
af hr finansministern. Möjligen vill komitén
med siu bokkatalog antyda, att den efter
bästa förmåga sökt godtgöra detta fel, men häri
torde dess bemödanden icke fullständigt hafva
lyckats. Den begränsade tiden tyckes hafva
tvungit komitén att inskränka sitt egentliga
studium till de broschyrer, som framkallats af
agitationen för ett internationelt mynt.
Naturligtvis äro de icke skrifna för Sverige, och
om deras regler skola få tillämplighet på våra
egendomliga förhållanden måste man noga
känna och rätt uppfatta dessa samt derefter
modifiera de förra. Måhända var det för
sent att börja härtill erforderliga
vetenskapliga och statistiska studier i det ögonblick,
då de skulle tillämpas. I vetenskapen gifves
såsom bekant ingen kungsväg.
Vi undra just ät hvera vår exaroinator
skulle vilja ge sitt approbatur i
»statsekonomien såsom vetenskap»: måhäuda åt
sin egen Paris-korrespondent, hvilken skall
vara stor i »ekonomiskt», och kanske
der-utöfver åt en ledamot för Elfsborgs län
af Första kammaren, meu knappast nog
åt någon annan. Det är möjligt att ingen
af komitéus ledamöter tagit någ m
akademisk examen i ämnet, meu att döma efter
deras offeutliga verksamhet är det alldeles
omöjligt att någon af dem saknar en
gau-ska hög bildning i de ifrågavarande
kunskapsarterna.
Lika obehörig är insinuationen om
af-sigteu med komiténs förteckning öfver
skrifter i myutfrågan. Denna lista kan så
mycket mindre vara ett tomt skryt s«*m
det i komitébetäukandet uttryckligt säges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
