Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Första Mosebok i afseende p& paradisets
belägenhet, och han trodde sig kunna
antaga att israeliternas eden inneslöts i
vester af Eufrat och Tigris, i öster af Oxus
och Jaxartes. Kom sa Renan och sökte
bevisa att de mesopotamiska floderna icke
ursprungligen hörde till det hebreiska
systemet, utan att de blifvit deri indragna under
senare tider, då de äldsta urkunderna
omarbetades till fördel för vissa politiska
iu-t re sse n. Enligt de franska vetenskaps-
männen är det Jaxartes, Oxus, Hilmend
och Indus som äro de fyra paradisfloderna,
och paradisets läge skulle följaktligen vara
att söka på eller omkring högslätten
Pa-mer. Nu blef den stora frågan, huru man
skulle kunna i en gemensam härstamning
sammanföra indogerraaner och semiter,
efter som bådas traditioner peka i en
östlig riktning och båda tillhöra den stora
kaukasiska meuniskoracen, ehuru hvarderas
språk hafva sådaua karakteristiska
egenheter som ansågos göra det alldeles
omöjligt att hänföra dem till samma urspruug.
Försöket vågades emellertid, i det man
antog att de båda, nu s£ olika
språkstara-inarne, ursprungligen varit enstafviga,
liksom kinesiskan, och Max Muller har, i sitt
bemödande att på språkvetenskapens väg
söka bevisa meuniskoslägtets ursprungliga
enhet, gått mycket långt i denna riktning.
De semitiska folkeu skulle hafva utvandrat
först, och de qvarblifna
indogertnauer-nas språk skulle sedermera, genom
sam-mansmältningeu af böjningsändelserua med
stammen, hafva blifvit flerstafvigt. Man
tilltrodde sig slutligen till och med att
bestämma den ordning i hvilken de
indo-germauiska folkeu skulle hafva anträdt dessa
flyttningståg mot vestern, först greker och
romare, hvilka såsom en ännu odelad stam
nedsatte sig i södra Europa, derefter
cel-terna, som framträngde till kusterna af
Atlantiska Oceanen, der man an i dag
inuer deras afkomlingar, och sist
germaner och slaver, hvilka slogo sig ned i det
nordliga Europa. Andra forskare autogo
denna ordningsföljd något annorlunda.
Emellertid var det för arier och semiter
gemensamma paradisets läge på högslätt. i
öster om Kaspiska hafvet allt jemt en
trosartikel. Men äfven denna teori, som
uppbars af så betydande forskare, var dömd
att ramla, och de företa iiivändniugarue
kom ra o från språkvetenskapens sida. Man
trodde sig flnna att det i de båda första
Vendidad-kapitlen alldeles icke var fråga
om iraniernas vandringar, utan endast om
en uppräkuing af en mängd orter, hvilka
hvar för sig ledo af sådana olägenheter
som gjorde dem otjenliga till bostad för
det iraniska folket. Män sådana som
Kie-pert och Fr. Spiegel uppträdde med skarpa
invändningar mot den antagna teorien, och
en ytterst häftig strid utspauu sig mellan
båda åsigternas förfäktarc. Bättre
bevandrad än Muller i de semitiska och
forn-persiska urkunderna, och mindre
uudfal-lande för de herskande dogmatiska
före-ställningarne, har isynnerhet Spiegel be«
stridt att semiternas urhem vore att söka
öster om Kaspiska hafvet. Han nekar icke
att det tius en stor likhet mellan den
hebreiska och den iudogennauiska
traditionen, meu han menar att denna
öfverens-stämmelse härrör från en senare lid, då
folk af båda stammarne närmade sig
hvarandra på de mosopotaniiska slätterna.
Slutligen kom äfven naturforskareu, och
ingen kan uudra att han också i en så
vigtig fråga ville hafva sitt ord med i
laget. -Har då. frågade han sig, trakten
omkring Belurtag verkligen erbjudit de
fördelar som voro nödvändiga för ett folk,
hvilket i afseende på förmåga att sörja
för sina lefuadsbehof ännu stod på lägsta
graden af sin utveckling? Pamers högslätt
ligger 15,000 fot öfver hafvet och
begränsas af bergskedjor som äro ännu 7,000
fot högre, men sådaua nejder äro föga
passande uppehållsorter för ett
boskaps-idkaude urfolk, och hafva icke heller
kunnat rvrnina en så stor folkmassa som vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
