- Project Runeberg -  Samtiden. Veckoskrift för politik och litteratur / 1871 /
473

(1871-1874) With: Carl Bergstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nad ocb med deu ofvtiklassen, störtar
kolt imgamakteu af sig sjelf.

|)et lurs ta momentet i denna
reform-serie inåslc blifva att utrota rättm, en
konstlad institution, som naturligtvis
endast afsäg öfverklasseus fördel. Straffen
1’nnnos endast för underklassen, livars
vanliga förbrytelse, sa väl slHfvarnes som de
fries, var tjufnad, hvilken måste utföras i
smyg, då uuderklassuu äuuu kände sig för
svag att gå öppet till väga. Förbittriu

gen nfver straffen endast okade
fiendskapen mellan klasserna. Straffväseudet i deu
närvarande lagen är ingen ting annat an
en qvarlefva från den forna
öfverklass-herrens vana alt martera sina slafvar. För
att au nu i det längsta utöfva sitt tyranni
öfver underklassen, har öfverklassen bland
öfriga bevisniugsinedel, inot Kristi eget
förbud, uppfuuuit ederna, hvilka deu ieke vill
efterskänka; väl liar uuderklassen ä sin
sida sökt värna sig mot öfvcrklassens
partiska domar genom juryinrättningeu, men
den kan ingenting uträtta mot rättens
egen på rent förnuft blottade natur. »Ty
det är dock i gruudeu öfvcrklassens tanke
som ratten uttrycker, och egentligen taladt
borde en fråga om hvad i något inål är
rätt alltid bemötas med en genfråga,
nem-ligcit om svaret behagas från öfverklassens
eller underklassens syupuukt. — Hela detta
rättsväsende, allt hittills belraktadt såsom
samhällets pelare, är i grund och botlen,
det inästc en gäug rent utsägas —
ka-lialjeri».

Vi undra icke pä att upptäckten af delta
lörhällande, hvilket skedde, såsom vi rell, pä
rent historisk väg, slog författaren med
häpnad och förvåning. Det är juristernas
och filosofernas vrånga slägte som i
öfverklassens intresse hittills viiseledt
begreppen, pä ett sätt som (Jud sett och tillåtit
saiut väudf till meuskligbetens bästa —
nemligen nar sanningen eu gäng blifvit
blottad oeli samhället framstår säsotn cii
inrättning endast för sin egen skull, samt
blifvit befriadl frän uödväudiglicten att
hålla reda på och foga sig efter sina
medlemmars rätt. Denna mycket omtalade
rätt är blott öfverklasseus materialism;
endast den fria underklassens uppkomst
öppuade lucnniskoruas ögon för det
andliga i vcrldeu, och friheten börjar när
meuuiskoandcn ieke längre fjettras af
jordens egendom.

Dcuua upptäckt slog ötverklassen med
skräck, och nu gälde det alt taga den nya
kraften i dess egna händer. Den togs i
beslag genom föranstaltande af offentliga
religionsöfningar. Vi begripa nu huru en
yttre gudstjnist kunnat uppkomma.

Inrättningen af en officiel prestkast blef
nödvändig för att lagga sjnlarne i bojor,
och öfverklassen lyckades pä detta sätt,
antingen att tillintetgöra det andliga, eller
åtminstone att liktu del på sådanu mål
som stodo i full harmoni med klassens
egna asiglcr af lifvet. Det är fr.tu denna
tid vi hafva benämningen af dygder ocb
laster pä enstaka handlingar, utan afseeude
pä den sinuesstämuing livarilråii de utgått.

Judafolket tillkommer ärau att hafva
återfört meiisklighetcus vilseledda tanke till
(iud: men bcklagligtvis var öfverklassen

| äter framme och förvrängde kristendomeu
| tili sin enskilda fördel. För att hindra
meu-> niskorua att i sitt lefverue likna Kristus,

| gjorde man honom till gud, hvilkcn
na-| turliglvis ingen kan likna, och iiu
upp-i restes åt honom tempel, liksom förut åt
i afgudarnc: att tillförsäkra de fattiga tak
j öfver hufvudel var något som ingen kom alt
tänka på. Den rätta gudstjeusten, som är
att bära (iud i hjertat, skulle hafva blifvit
ytterst farlig för öfvcrklassens rätt, och
derförc måste deu genom yttre ceremonier,
eller en seiie af tempelförlustelser, derifråu
afleda det andliga hos mcuuiskaii.

Vi hafva sett två officiella yrkeu,
inrättade af öfverklassen för att betrygga dess
cgendomsbesiltuing, nemligen domarnes
och presternes: det tredje är krigarckasteus,
ty äfveu manskapet är eu flock af
embets-män, upprättade att bevara öfverklasseus
fördelar. För att hulla opinionen i
ledband, uär del andliga började göra sig
gällande, uppstäldes falska andliga mål,
hvilka poetrrna, som stodo i öfverklasseus
sold, begagnades att förlierrliga: ära, frihet
och fädernesland. Den första är lycksökeri,
den audra en chimär, sä länge de nio
tioudedclHnic ännu äro uuderklnssingar,
-och hvad fosterlandet angår, hvarföre skulle
det vara mera värdt än alla audra delar
af jorden ? Ilade Kristus ansett frihet och
fosterland något värda, skulle han hafva
tagit krigstjenst mot romarue och låtit sig
dödas på slagfältet för dessa idéer. Han
gjorde emellertid något annat: han ?tälde
sig i spetseu mot så väl sitt eget som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:53:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtidenv/1871/0477.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free