Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yttersta krisen af en sjukdom som hela
samhället länge omedvetet burit inom sig,
en af naturen ytterst lifiig fantasi ytterligare
öfverretad af författare sådana som Sue, Bal*
zac, Victor Hugo och alla andra, en
ona-turlig uppfostran, som binder och förslafvar
handlingskraften i ungdomen, då
menni-skan skulle lära sig frihetens bruk, ett
omättligt njutningsbegär, som på ett
ohel-sosamt säte riktat de uppfostrade klassernas
åtrå på sträfvandet efter makt och
förvärf-vaudet af egendom, samt slutligen den
ensidiga riktniugen i undervisningsväsendet,
som företrädesvis söker förebilderna för
mensklig dygd och ädelhet i den klassiska
hedendomen, eller uti dess i många delar
förfuskade efterapning, »den stora revolu*
tionen». Hela deu öfriga historien, menar
Mr Caro, har småningom blifvit utplånad
ur nationens medvetande, men dessa
grupper af händelser och personer röra sig
oupphörligt i deras inbillning. »Allt är här
stort, större än naturen; allt är
öfvermensk-ligt genom de öfverspända känslorna, den
okufliga stoltheten, språket, i hvilket
men-niskan träder tillbaka för hjelten: allt detta
skimrar i en konstgjord belysning och
ställes i ett perspektiv af odödlighet. Det
är en verld med en viss öfverdrift, icke så
litet uppstyltad, hvilken liknar intet af det
som verkligen funnits till, ett resultat af
vår klassiska uppfostran i förening med de
poetiska dikter hvartill franska
revolutionen gifvit outtömliga ämnen.» Vi erinra
oss att Bastiat förut sagt nästan alldeles
detsamma. Det är sådana politiska
förkunskaper som deu franska ungdomen förer
med sig ur skolan ut i lifvets pröfningar,
bland frestelserna som födas under ett
för-konstladt samhällsskick, der maktens och
rikedomens retelser vid hvarje steg blända
deras vägar och vilseföra deras inbillning.
Det är frasen, kostumen, de fosterländska
hymnerna, den teatraliska ståten, som
anslår deras ytliga bildning, icke
händelsernas innersta sammanhang, sådant det
blifvit skildradt af de historiska mästarne.
Den filosofiska spekulationen och den
experimentella vetenskapen hafva räckt
litteraturen handen. I djupet af det
franska lynnet ligger en klarhet och en
skarp-synthet som gör storverk när de
understödas af strängt arbete, men som i
lät-jans och fåfängans tjenst nedsjunka till
ett anspråksfullt charlatanen. Alla de som
lärt att röra sig med de filosofiska
formlerna vilja agera tänkare och tilltro sig
att konstruera om samhället. Dertill
kommer å andra sidan ett annat uationaldrag,
sinnet för det löjliga och den satiriska
förmågan. Det fins intet heligt och
vörd-uadsvärdt som ej den tygellösa
litteraturen förvandlat i karrikaturer; hvad den
rena och hederliga spekulationen
konstruerar den ena dagen, kastas af litteraturens
tattare den andra dagen i Pere Dtichéne
och dylika blad ut åt den stora hopen att
begrinas. De hafva försökt att upphöja
gudsförnekelsen till dogm, att göra
frånvaron af tro, både på Gud och menniskor,
till statsreligion. Följden af denua otrons
och hånets terrorism har blifvit att drifva
de uppriktiga tviflarne tillbaka i den
krassaste dogmatismens armar, sedan fältet för
den ärliga religiösa forskningen
småningom blifvit liksom undanfrätt mellan otrons
och öfvertrons ytterligheter.
Författarens slutord förtjenar att äfven
hos oss läsas i deras helhet. »Ur den
materiella förstöringen,» säger han, »resa vi
oss hastigt, men den sedliga förstöringen
fordrar djupare och allvarligare
bemödanden att öfvervinna. Låtom oss
åtminstone göra oss denna förfärliga lexa till
godo. Vi hafva fått lära att man i detta
land icke ostraffadt leker med de
revolutionära fraserna. Denna lek kan utan allt
för stora vådor fortsättas i audra länder,
men icke i Frankrike. Vi hafva sett
hvilket ondt blifvit oss tillfogadt af
skriftställare som egnat sig åt en förfärlig
propaganda, i början af lättsinne, sedan af
af-uud och hat; vi hafva kunnat mäta
verk-ningarne af denna sataniska litteratur, då
den föll på okunniga och nerfretliga
folkmassor såsom våra. Det fins hos denna
race cn otrolig förmåga att tillegna sig
det förvända: knspt har det skjutit brodd
i några sjukliga hjernor, förr än det
sprider sig i stora kretsar. Hos andra folk
kan det, hittills åtminstone, oändligt länge
förblifva såsom en teori, ett slags upp- och
nedvändt ideal: hos oss deremot, så snart
smittan inkommit, söker den ett utlopp,
en omedelbar tillämpning, och finner den
nästan alltid. Dessa giftiga och grymma
paradoxer, dessa hatfulla oqväden, detta
ilskefulla hån, betydde från början för dem
som jäktade efter framgång endast några
francstycken i deras börs, några droppar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
