Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
land aldrig kan fullständigt öfvn hela sin
beväring, såsom också är förhållandet i |
Preussen, der minsta delen af
åldersklasserna verkligen inkallas till tjenstgöring.
Då en armé af 50,000 man fullt öfvade
är mer användbar mot en fiende än en af
70,000 man som endast äro halffärdiga, j
så vore det också naturligast att genom
lottniug uttaga en del af beväringen, för
att efter fullständig inöfning genast ingå
i linien, och hänföra den öfriga miudre
öfvade delen till ersiittiiiugstruppcrnn.
Af-ven den invänduiugeu gjordes, att dä intet
militäriskt skäl kunde anföras för bestäm- ,
melsen om en minsta kropsläugd, blefve
denna omständighet ett premium för un- !
derraåligheteu. i det sådana alltid skulle
blifva företrädesvis eftersökta såsom lejda
arbetare, och följaktligen komma i tillfälle ;
att betinga sig de högsta lönerna. Man
faun också en orättvisa i den
bestämmelsen att husbonde eller mästare skulle vara
skyldig att i sitt arbete återtaga
bevärings-skyldig, som inom tre månader återvände
från fullgjord vapenöftiiug, all den stund
denna öfningstid inträffade under den del
af året då iandtbruket hade det mesta
arbetsbiträdet af nöden. Slutligen
reserverade sig en framstående militärperson
mot det maximum af 82 dagar som i
lagförslaget är bestämdt för
beväringsmanskapets vapenöfningar, på den grund att
denna öfningstid vore den allra minsta
möjliga. Af Första kammaren blefvo emellertid
lagens samtliga stadgauden bifallna, endast
med rättande af ett par tryckfel, men det ,
är icke alldeles gifvet att detta blir
förhållandet, om lagen å nyo framlägges
under sådana förhållanden’ att dess antagande
af medkammareu iir att vänta. 1 alla
vig-tigare bestämmelser skall likväl kammaren
sannolikt stå fast vid sinn en gång fattade
beslut.
Af Andra kammaren återförvisades till
utskottet, efter votering med en enda rösts
öfvervigt. stadgandet att oiu
heväringsskyl-dig önskar utflytta till främmande land innan
vapenpligten blifvit fullgjord, skall tillstånd
dertill i hvarje särskildt fall sökas hos
konungen, hvilket dock under inga omständigheter
må beviljas utan mot crläggande af
vapen-skatt för den tid som ännu återstår af
va-peupligten. Man faun detta stadgande allt
för strängt, och man fruktade att det skulle
alstra en mängd brottslingar eller i miss-
växtår hindra fattiga personer från att
genom utvandring till andra länder söka sitt
uppehälle. Åfveu ett par andra parHgrafer,
rörande mönstring med landstormeus första
och andra uppbåd, blefvo af kammaren
återremitterade, liksom slutföreskriften om
tiden för författningens tillämpning.
För öfrigt gjordes i förbigående äfven
här åtskilliga invändningar mot enskilda
paragrafer. En representant af den skånska
allmogen, som i allmänhet fann det riktigt
att ingeu lega eller friköpuiug skulle få
ega rum, ansåg likväl billigbeten fordra,
att beväringsynglingeu, sedan han fullgjort
sinn lagstadgade vapenöfningar och öfver
gått till laudstormen. skulle ega frihet att
i händelse af uppbåd till krig göra utbyte
med någon som ännu stode qvar i
bevä-ringsåldern. De skal som talade för detta
vrkande vore att en affärsman eller
vrkes-idkare icke utan stora olägenheter för sig
sjelf och samhället skulle kunna öfverlemna
sin verksamhet i främmande händer, och
att hau derför borde hafva frihet att, om
han kunde, sättu en lika god man i sitt
stulle, äfvensom att det funnes ömmande
omständigheter, till exempel d& en
familjefader nyss sett sina späda barn blifva
moderlösa, hvilkn skulle beröfvas ali vård, i
fall äfven hau kallades ifrån dem.
Yrkandet vann emellertid intet understöd, ej
heller eu anmärkning mot den paragraf
som stadgar att hvarje beväriugsskyldig
under all tjenstgöring samt i fråga om
åtlvduad af inkallelse till krigstjenst skall
sta under krigslagen, och en mycket
framstående representant från sydvestra Sverige
framkastade till och ined den tanken att
det behöfdes lindring i krigsartiklarnes
i stränghet, så vida icke en särskild
krigslag skulle erfordras for beväringsmanskapet.
. A andra sidan anmärktes att ordning och
disciplin äro oundgängliga vilkor lör att
erhålla ett godt försvar, och krigsministern
erinrade att bestämmelserna i vära
krigslagar äro ganska milda, samt i vissa
häu-i srcndeu mindre stränga än i det
republikanska Selin ci/., och att stadgandet i denna
i punkt nr absolut nödvändigt, så vidt man
skall kunna med säkerhet påräkna att de
1 beväriugsskyldige vid en mobilisering
inställa sig under funorua. Paragrafen
bifölls också utan votering.
Eu annan del af öfverläggningen, som,
ehuru den icke ledde till den vrkade nterre-
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
