Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Talma. Dumas erhöll vid sitt
morgon-besök hos honom en gratisbiljett till
aftonens representation al Sylla, och efter
skådespelets slut fick han bud att infinna sig
i aktörens klädloge, som var till trängsel
uppfvld af notabiliteter.
Talma fick se mig vid dörren. »Ab». sade
han. »kom fram». Jag trädde två steg
närmare. »Nå väl. herr poet. är ni nöjd?» »Mer
än så: jag är försjunken i hänryckning». »Godt,
ni måste komma igen och be mig om flere
biljetter.» »O ve, jag reser redan i morgon eller
senast i öfvermorgon». »Det är en olycka;
ni skulle hafva sett mig i Regulus. Ni vet ju
att jag låtit utsätta Regnlns till öfvermorgon,
Arnault?» »Ja, jag tackar er», sade
författaren. »Hvad. kan ni icke stanna till i
öfvermorgon?» »Omöjligt; jag måste återvända till
landet». »Hvad har ni för er der?» »Jag
vågar knapt utsäga det: jag är skrifvare hos en
notarie». »Bah!» sade Talma; »ni behöfver
icke förtvifia för det. Corneille var skrifvare
hos en prokurator. Mina herrar, jag
presenterar för er en framtida Corneille». Jag
rodnade ända upp till ögonen. »Iiör vid min
panna», sade jag, »det skall bringa mig lycka».
Talma lade sin hand på mitt hufvud. »Nå
väl», sade han: »så vare det. Alexander
Dumas. i Bkakespear’s, Schillers och Corneille^
namn döper jag dig till skald. Vänd åter till
landet, återtåg din plats på din byrå. och om
du har den sanna kallelsen, skall poesiens
engel veta att finna dig hvarhelst du är, och
fatta dig vid håren, liksom profeten Habakuk.
och sätta dig dit der du har ditt verk att
utföra». Jag fattade hans hand, som jag
försökte att föra till mina läppar. »Alton*, allons»,
utropade han: »denne yngling har entusiasm:
vi skola göra något af honom», och han
skakade mig hjertligt vid handen.
Vi kunna fatta hvilket intryck denna
högtidliga invigning skulle göra på eu
natur så liflig, så rik och framför allt så
säker på sig sjelf, i en tid då litteraturens
furstar i rykte och inkomster gingo framom
alla andra utmärktheter i samhället. Han
Aterväude till sin notarie, men som
Pe-gasus i alla tider varit en eländig
ploghäst, fick han snart afsked, och det
återstod honom intet annat val än att packa
in och försöka komma till hufvudstaden.
Penningfrågan var en stor svårighet; han
var skyldig sin skräddare 150 francs, och
hela hans tillgång bestod i hunden
Pyra-raus, känd för sin utomordentliga
glupskhet. Men denna eljest icke
inkomstbringande egenskap blef Dumas’ lycka. En
excentrisk engelsman, sjelf storätare, hade
fått höra talas om det underliga djuret
och köpte det af Dumas för 100 francs.
Hälften af denna summa afbetalte han till
sin skräddare, och med återstoden köpte han
biljett på diligensen till Paris. Men deu
öfriga resekostnaden? Han spelte biljard
med bokhållare på diligenskontoret om
en liten kognac partiet, vann 600 glas,
som efter 15 centimer gjorde en liten
vacker summa af 90 francs, och kom med
hälften i ren behålluing till den storn
verldsstaden. Endast det sanna snillet
kan utföra sådana bragder.
Dumas medförde en rekommendation till
general Poy, som för hans goda handstils
skull — andra kunskaper saknade han
absolut — skaffade honom en plats som
skrifvare i hertigens af Orléans, sedermera
Ludvig Filips, kansli, med en lön af 1,500
francs. Nu började han studera och var
lycklig nog att i en af siua kamrater finna
en god ledare. »Skrif hvarken komedi
eller tragedi eller drama», sade hans unge
vän: »tag passionerna, händelserna,
karak-tererna, smält dem alla i er inbillnings degel
och gjut stöder af korintisk metall». Den
stackars Dumas visste ingen ting om Korinth
eller Mummius eller den koriutiska malmen,
och detta var hans lycka; skolbildningen
hade icke fått skära vingseuorna af hans
fantasi och lägga vinkelhaken på hans stil: han
läste all ting, tog ur alla författare hvad
han tyckte mest om, smälte det i hop till
en massa och skapade statuer, icke af rent
guld eller af reut silfver, icke en gång af
ren brons, men af alla dessa metaller på
en gång, och ändå ined en god tillsats af
slagg, som bidrog att öka qvantiteten, utan
att göra den färdig» varan mindre begärlig
för allmänheten.
Det gick honom här såsom i hans förra
befattning, och han skref i smyg
teater-pjeser i stället för de kopior han skulle
verkställa, hvarför också hans höge herre
låtit förmå sig att i brädden af listan
på sin litterära betjening låta skrifva:
Supprimer les gratificatiom de mr
Alesan-dre Dumas qui s’occttpe de littérature —
»drag ni flitpengarne för Dumas, som fuskar
med skriftställeri». Icke afskräckt af detta
ogillande infinner sig Dumas, dagen innan
hans »Henrik den tredje» skulle uppföras,
i Palais Royal, utber sig och får audiens
hos hertigen, 90in trodde att han kom i
tjenstärenden, begär oblygt att fursten
skulle komma och se hans pjes, och när
prinsen invände, att han hade tjugo eller
trettio prinsar och prinsessor till niiddag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
