Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ling af våra stamtrupper kan vara af
be-hofvet påkallad», hade han föreslagit den
nyssnämda skrifvelsen, och det var icke
heller någon annan än hr Hasselrot som
i Första kammaren yrkade bifall till den
kungliga propositionen. Denna kammare,
som grundligt genomdiskuterade den
mili-täriska sidan af saken, sedan dess leda*
möter, ehuru sjelfva egare till mer än
1,500 rotenummer, enhälligt och med
eftertryck förklarat att de icke ville för
sin del mottaga några lindringar i sina
en gång bestående förpligtelser, kunde icke
blunda för sanningeu af den
ovederlägg-liga bevisning som de fem reservanterna
åstadkommit, att indelningsverkets gamla
bestämmelse såsom sluten trupp var till
ända i samma ögonblick dess leder
öppnade sig för mottagande af den nya
kärna som heter folkbeväpning, eller för det
sannolika faktum att det nya vinet en
dag skulle spränga de gamla flaskorna
på hvilka man ville tappa det. Men denna
kammare ansåg att de nya former som skulle
blifva nödvändiga först af erfarenheten kunde
med full noggranhet bestämmas, och den
ville, genom ett uppskofsbeslut i fråga om
organisationen, gifva den närvarande
regeringen fria häuder och goda chancer att
genom visa anordningar motsvara dess för*
troende, på samma gång den om
syftningen af sin mening gaf en fingervisning af
det slag som ingen regering med sundt
förnuft och öppna ögon skulle kunna
missförstå. Hr Björnstjerna hade med afsigt
undvikit att inblanda rust- och
rotehållare-intressena i frågan, emedan dessa endast
afledde uppmärksamheten från försvaret,
hvarom ju här ensamt borde vara fråga,
och emedan dessa intressen med visshet
skulle göra sig gällande, då de hade
verkliga skäl att blifva uppmärksammade, »och»,
tilläde han icke utan en dämpad ironi, »äfven
om man skulle kunna tänka sig att dessa
intressen ej förmå att af sig sjelfva göra
sig gällande, så kan man dock vara
förvissad, att kongl. maj:ts landsfaderliga
omsorg ej skall underlåta att tillse hvad rätt
och billigt kan vara, så väl för den ena
medborgaren som för den andra».
Kammaren tänkte dock icke så; den ville, om
icke för sin egen, åtminstone för
medkam-marens skull, göra fullt tydligt, att den
kände hela vidden af de ökade bördor
som skulle för den roterade och berustade
jorden blifva en nödvändig följd af den
utvidgade värnepligten, och att kammaren,
på samma gång den förklarade sin bered
villighet att bära de gamla bördorna,
hvar-ken kunde eller ville ålägga folket någon
ytterligare tunga. Det var, såsom hela
diskussionen tydligen visar, af denna anleduing och
icke af någon annan, som kammarens
plu-ralitet gaf sitt bifall till ett
skrifvelseför-slag af hr von Ehrenheim, hvilket, utom
de af hr Björnstjerna adopterade orden,
innehöll det tillägget, att kongl. maj:t
täcktes i sammanhang med de uödiga
förän-dringarne i indelningsverket taga i
öfver-vägande det ordnande af rttst och
rote-hållares åliggande som af förändringen i
föreuämda hänseende må blifva påkailadt,
och till riksdagen göra det förslag som af
ärendets pröfning kan föranledas. Eli
annan talare, hvilken allmänna meningen
med ratt eller orätt tillskref det egentliga
upphofvet till detta förslag, förklarade att
det föreföll honom »så litet sägande att
dess framställande knapt lönar mödan»,
att det visserligen »antyder några vigtiga
sanningar, men vill man vidröra dem, kan
man så gerna säga dem rent ut», ehuru han
sjelf för den gången slutade med att
understödja förslaget. Vi tro som han, att
det varit bättre om kammaren sagt dessa
sanningar så rent ut att de kunnat äfven
af medkammaren begripas utan
kommen-tarier, eller också låtit dem vara osagda,
på den af hr Björnstjerna antydda
grunden att de falla af sig sjelfva.
Erfarenheten har visat att den försonliga tanke
som utan tvifvel låg på botten af detta
beslut blifvit af Andra kammaren oförstådd,
och frågan var om ens regeringen skulle
begripa den. Man skulle deri vilja se en skygg
häntydning ] u lindringar, hvilka kammaren
så tydligt som möjligt frånsagt sig, eller
kanske ett försynt vädjande till kongl.
maj:ts nåd, ehuru afsigten var att uttala
eu vilkorlig rättsgrundsats, nemligen den,
att värnepligtslagens antagande icke borde
medföra ökad tunga i rust- och
rotehål-larnes realbörda, utan att just det mått
deraf som for närvarande förefinnas också
borde för framtiden bibehållas.
De fem reservanterna hade uttryckt
samma sats på ett euligt vår tanke vida mera
tillfredsställande sätt, men som kammaren
icke var förvissad om full framgång för
den plan till anskaffande af underbefäl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
