Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grundskatterna, samt omöjligheten att
behandla bäda sakerna annat än i förening,
användes af förra riksdagens statsutskott
s&som ett skäl att afstyrka de då väckta
förslagen om grundskatternas aflösning.
Huru länge skall detta allt jemt
återkommande yrkande på all jords likformiga
beskattning kunna lemnas utan afseende ? Man
märke väl att här icke är fråga om att
beröfva kronan dess inkomster af den
oprivilegierade jorden, utan endast att
utplåna olikheterna mellan de särskilda jord
naturerna, hvari vida mera konservativa och
byråkratiska samhällen än vårt länge sedan
föregått oss. Vi hafva i en föregående
uppsats sett att vi i våra räntepersedlar
förvara minuet af äldre, på jorden hvilande
bördor för försvarsväsendet, hvilkas
afskaf-fande de värda reformatorerna i Andra
kammaren, om de en gång få reda på
förhållandet, lika väl kunna göra till vilkor för
åtagandet af en utsträckt värnepligt som
afskaffandet af det ständiga knektehållet.
Vi kunna ej säga huru den kamerala
jemn-likheten bäst skall befordras, antingen
genom grundskatternas successiva aflösning
med ett kapital som blir statsfond eller
användes att betala statsskulderna, eller
också derigenom att den privilegierade
jorden mot vederlag i statsobligationer
åtager sig motsvarande bördor. Eu
talare i Andra kammaren, friherre Koskull,
ansåg sig kunna försäkra att de egare till
privilegierad jord han representerade icke
skulle befinnas ovillige att åtaga sig
rote-ring, i det fall att ett ändamålsenligt
ordnande af försvarsväsendet derpå vore
beroende. Det är emellertid icke nya
soldat-rotar vi behöfva, utan en ny anda och
under dess inflytande utbildningen af nya
färdigheter. En insändare till
Göteborgs-Posten har emellertid, såsom vi i vårt förra
nummer omnämt, upptagit denna tanke
och, under förutsättning af den nu varande
indelningens upphörande, ifrågasatt en
allmän men jemnad försvarsskatt på hela den
svenska jorden. Det är möjligt att denna
tanke har en framtid: vi kunna ej här
undersöka det. Vi vilja blott tillägga en
sak i afseende på beskattningen och det
är i fråga om lindringarne. För hvarje
ny börda som pålägges borde om möjligt
någon äldre lindras, men en sådan
eftergift för åtagandet af utsträckt värnepligt
måste då komma alla andra klasser till
godo lika väl som jordbrukaren.
Embets-mannen, industriidkaren, läkaren och
konstnären, dock först och främst den aflönade
arbetaren, alla lida redan af förlängda
va-penöfningar under freden, men i ännu
långt högre grad af skyldigheten att vid
krigstillfälle ställa sig under fanorna, för
att offra lif och blod för fäderneslandet.
Eu eftergift åt en särskild klass vore
der-före en ensidighet och en orättvisa. De
förökade bördor som utöfver knektehållets
ursprungliga mening tillkommit, och som
af dess stiftare voro så litet afsedda, att
han vid stränga kroppsstraff förböd både
soldaten att mottaga och bonden att
erbjuda mer än den fastslälda godtgörelsen,
hafva dels småningom blifvit efterskänkta,
dels böra de ytterligare sfskaffas, så att
knektehållet rent och oblandadt kommer
att qvarstå såsom värdet af en man,
till-haudahållen för krigsreserven. Men
säkraste ntvägen att få någon valuta för denna
förpligtelse af jorden till statsverket, är
rättvisa, under helgden af 80 $
Regeringsformen ordnade vakansafgifter.
Den öppenhet hvarmed reservanterna
sjelfva uppvisat svårigheterna i sitt
förslag är icke deras minsta förtjenst, och den
har äfven blifvit till fullo erkänd. Det
fins utan tvifvel också andra svårigheter,
hvilka skola först visa sig när
organisationen kommer till utföraude. Det blir,
synes oss, en stor tunga för den jordegare
som nyss antagit nummerkarl att bibehålla
honom hela haus tjenstetid, oaktadt den
förökade tjenstgöring han kan blifva
underkastad, hvaremot de som hafva gamla
soldater blifva i tillfälle att mot en måttlig
kontant utgift snart befria sig från det
effektiva knektehållets olägenheter.
Förslaget kan må hända ännu erfordra många
jemkningar, men liksom det är i både
politiskt, socialt och militäriskt afseende på
ett glänsande sätt motiveradt och med
omisskäulig sorgfallighet utfördt, så
innesluter det, efter allt hvad vi kunna döma,
de rikaste materialierna till nya uppslag i
frågan, då de andra förslagen förekomma
jemförelsevis uttömda och ofruktbara.
Vi hafva i en föregående uppsats
uttalat den förhoppningen att en redligt
utförd öfversigt af diskussionen i
försvarsfrågan vid sista riksdagen skulle medföra,
om ej direkta fördelar, åtminstone den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
