Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
män kunna icke tänka sig möjligheten att
umbära kontroller, och för oss, som äro
vana att kommunerna besluta utan allt
förmynderskap i sina egna angelägenheter,
och utan att länsstyrelsen ingriper i annan
händelse, än att klagomål anföres af någon
kommunens medborgare, i det fall han kan
bevisa att beslutet kränker hans rätt eller
eljest hvilar pfi orättvis grund, eller att
det icke i laga ordning tillkommit, eller
står i strid med allmän lag och
författning, eller också öfverskrider den
beslutandes befogenhet, är det
öfverra-skande att se hvilken skuggrädsla de
franska reformvännerna hysa för olagliga eller
egenmäktiga beslut å kommunens sida, och
huru ifriga de äro att ställa dem under
generalrådens uppsigt. Det ligger en hel
politisk bekännelse i följande ord, som en
liberal skriftställare i ett af de sista
häftena af Journal des Économistes yttrar i
detta afseende: »Det tyranni som de lokala
myndigheterna utöfva öfver den enskilde
är långt odrägligare än statens, såsom man
väl kunnat märka af den hänförelse med
hvilken de befattningar, hvilka dittills ålågo
adeln, 1789 öfverflyttades på offentliga
em-betsmännen».
Hos oss var en mycket enkel sak att
låta första mannen i kommunalstyrelsen
utgå genom val inom denna församling, och
det enda undantaget for hufvudstaden
låter ganska väl forsvara sig på grund af
detta samhällets särskilda ställning och
vidsträckta omfång. Annorlunda är det i
Frankrike, der en mängd olikartade
befattningar hvila på mairen, och man har nu
också sett allvarsamma yrkanden
framställas, att alla de uppdrag som tillhöra
honom i egenskap af representant för
centralmakten skola honom fråntagas och
anförtros åt särskilda agenter. Denna dubla
egenskap har väckt mycken tvekan huru
han borde tillsättas. Enligt lagen af 1831
utnämdes han af regeringen men togs ibland
municipalrådets egna ledamöter.
Revolutionen 1848 medförde den förändring, att valet
lades i municipalrådets händer i alla
kommuner som hade mindre är 6,000
invånare, men den kejserliga styrelsen
tillväl-lade sig rättigheten att utnämna honom
äfven utom kommunalrådet. Huru saken
tills vidare blifvit ordnad genom ett slags
kompromiss hafva vi sett i det föregående.
Bland de skäl som under denna strid
varit anförda mot mairernes utnämnande
af kommunernas iuevånare eller
munici-palråden, är det ett som är högst
betecknande för tänkesätten i Frankrike, och
som är väl egnadt att förklara orsaken till
det ringa fotfäste som den medborgerliga
friheten ännu lyckats vinna i detta land.
Om kommunerna sjelfva finge rätt att
utse sin förman, säger man, skulle valet
falla på svaga och osjelfständiga personer,
som blefve nödgade att böja sig för
valmännens nycker, eller också på
representanten för något koteri, som icke skulle
hafva någon högre åtrå än att undertrycka
minoriteten. Alltid samma rädsla för våld
och förtryck, samma vidskepliga dyrkan
af den högsta statsmakten. Man är rädd
att personer med anseende och inflytande
skola begagna sin ställning såsom mairer
att förleda kommunen till en mängd
olagligheter och kränkningar af de allmänna
lagarne, och man bäfvar för den diktatur
som dessa små potentater öfver några
hundra undersåtar skola kunna tillvälla sig.
Å den andra sidan äro frihetsvännernas
förhoppniugar lika öfverspända. Gör blott
slut på underprefekternas tyranni, säga de,
och öfverlemna kommunerna åt sig sjelfva,
så skall man få se att de municipala
förtroendena skola blifva eftersträfvade af
män med hjerta och förstånd, hvilka nu
hålla sig tillbaka, emedan de icke vilja stå
under regeringsagenternas ferla.
Hvilken-dera sidan har rättP Förmodligen hafva
de orätt begge två i sina ensidigheter.
I sitt sträfvande att utvidga området för
kommunens befogenhet i förhållande till
staten har den ofvannämda
deceutralisa-tions-komitén i några afseenden gått längre
än som är förenligt med våra begrepp om
sjelfstyrelse. Så bar den tänkt sig att
ordnandet af landspolisen skulle falla
under de lokala myndigheterna, äfven som
inrättningen af skolväsendet. Ingendera
delen kan dock med rätt dragas ifrån
regeringsmaktens myndighet; ordningen är en
statsangelägenhet, och spridandet af den
första bildningen intresserar icke blott den
eller den enskilda kommunen utan
samhället i dess helhet. Kommunerna må
derföre göra allt hvad de förmå till att
befordra folkets uppfostran, och till och med
inrätta egna läroanstalter vid sidan af de
allmänna, i fall de dertill finna anledning,
men de kunna icke undandraga sig de all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
