Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra afhandlingar af honom, om
ljudvågorna, värmet och den fysiska
astronomien.
Från och med 1830 deltog han i
redaktionen af Lardners Cabinet Encyclopedia, i
hvilken Herschel skref de båda mest lästa
de-larne, om astronomien och den berömda
inledningen till naturvetenskapernas studium.
Genom sitt ädla, rena och rika språk,
genom den underbara föreningen af
qvick-het och djupsinnighet, fängslar ännu i dag
denna afhandling, som är utgifven på
svenska i Haeggströms Bibliotek i Populär
Naturkunnighet, hvarje läsare.
Några år senare, 1834, lemnade han för
andra gången England, för att med hustru
och barn bosätta sig på Goda Hopps
Udden, för att i södra hemisferen fullfölja
sina astronomiska iakttagelser. Och
likväl var astromien icke hans hjertas fria
val: han omfattade den af vördnad för
sin store fader såsom ett arf, som blifvit
honom anförtrodt. Lyckligtvis sattes han
genom en betydlig förmögenhet i stånd att
obehindradt uppfylla sina åtagna pligter.
Frukten af hans frivilliga landsflykt var
hans stora, först 1847 på hertigens af North*
umberland bekostnad utgifna verk
»Re-sults of astronoraical Observations at the
Cape of Good Hope». Kostnaden för hans
fyraåriga vistande i denna aflägsna koloni
hade engelska regeringen erbjudit sig att
ersätta, hvilket anbud han dock afböjde.
Det är knappast nödigt att tala om de
många och välförtjenta hedersbevisningar
som Herschel mottog vid sin återkomst fråu
Kaplandet. Han hade blifvit vald till
president i Roy al Society, men han afböjde
denna utmärkelse till fördel för hertigen
af Sussex. Vid drottning Victorias
kröning utnämndes han till baronet. Han
undanbad sig det val till ledamot i
parlamentet hvarmed Cambridge-uuiversitetet
hade velat hedra honom. Derefter
utnäm-des han till chef för myntverket, Master
of the Mint, men denna indrägtiga
befattning var icke öfverensstämmande med hans
enkla redliga sinne; hans officiella
ställning beredde honom många obehag, som
försvagade hans helsa, och han drog sig efter
några få år tillbaka i privatlifvet.
Om Herschels betydelse så väl för hans
hufvudvetenskap som för naturforskningen
i allmänhet kan en fullt rättvis doro först
fallas af efterverlden. Ett yttrande af en
bland Frankrikes största vetenskapsmän
må dock här finna ett rum. Någon tid
efter Laplace’s död frågade man Biot hvem
han ansåg mest värdig att anses såsom
dennes efterträdare, och ingen var må hända
bättre i stånd att gifva ett riktigt svar.
Efter ett kort eftersinnande svarade Biot:
»Om jag sjelf icke så högt älskade John
Herschel, skulle jag utau tvekan nämna
honom».
Förstenad skog i Kalifornien.
Omkring 14 svenska mil söder om spetsen af
den gamla vulkanen S:t Helena, i
grefska-pet Napa och helt nära de beta källorna
vid Calistaga, har man helt nyligen på en
2000 fot hög platå af kustbergen
upptäckt en förstenad skog af slägtet
Se-qvoia, alltså beslägtad med de ännu i
Kalifornien lefvande barrträdsjettarne, som
på flere engelska mils vidd framträda ur
ett lager af förvittrad tuffsten. Den
blottade delen af en stamm höll 6 fot i längd
och 7 fot i diameter i öfre ändan. Andra
hade ända till 12 fots diameter; samtliga
stamtaarne fuunos i liggande ställning,
största delen i riktningen från norr till
söder; många hafva ännu rötter och grenar,
och till och med barken är på somliga
ställen bibehållen. Sannolikt har denna skog
blifvit begrafven vid något utbrott af S:t
Helena.
Jordens framtid. Vi anföra här de
vackra ord med hvilka den franske
författaren Elisée Reclus afslutade sitt stora
vetenskapliga arbete om jorden.
»Vetenskapen, hvilken efter hand
förvandlar vår planet till en ofantlig
organism, som utan uppehåll arbetar för
men-niskans räkning med sina strömmar, sina
vindar, sin vattenånga, sitt elektriska
flu-idum, yigifver också för oss utvägar att
försköna jordens yta och förvandla den
till den trägård hvarom alla tiders
skalder hafva drömt.
Men om än vetenskapen visar oss i
fjerran en bild af den sålunda omskapade
jorden, är det icke vetenskapen ensam som
skall kunna fullborda detta stora verk: mot
framstegen i kunskaper måste svara
framstegen i sedlighet.
Så länge menuiskorna skola kifvas med
hvarandra, för att framflytta folkens
fäderne-gränser eller de inbillade råmärken som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
